Surt om söt exportsuccé

BLOGG

När vi i höstas gjorde vinskördereportage hos familjen Sipp i Alsace, Frankrike, blev vi inbjudna till dagens personallunch. Slaktarn hade fått slut på kött dagen innan, så madame urskuldade sig för den enkla måltiden.

Vi tyckte den var delikat: En klar soppa med grönsaker och därefter ett urval salta och väldoftande kittostar som njöts tillsammans med hackad gräslök, gräddfil och nykokt skalpotatis.

”Men det här är ju precis som när vi äter sill”, utbrast jag. ”Exakt samma tillbehör, byt bara ut den salta osten mot sötsur sill och ni har en genuint svensk sommarrätt!”

Etienne Sipp fnissade i samförstånd med hustru Martine.

”När vi är i Sverige äter vi er inlagda sill tillsammans med färdigköpt potatissallad”, avslöjade Etienne. ”Och så dricker vi Kiviks söta cider till. Då känner vi att vi är i Sverige.”

Å herregud. Här sitter man bland fransmän, ett folk som föds till gourmeter, och så får man höra såna chockerande avslöjanden. Fast jag borde ha varit förberedd. Polarbrödet, gott folk, polarbrödet.

”Detta är inte människotjänlig föda”, fnös mitt halvfranska ex en gång för längesen när salig Linjeflyg serverade renkött med pepparrotskräm på en halvt uppblött, sötsliskig polarkaka. ”Det här skulle ingen fransman få över sina läppar! Brödkulturen i Sverige är nog det som oftast får mig att vilja flytta härifrån.”

Och vad är nu Sveriges första livsmedelsbaserade exportsuccé till just Frankrike? Om inte ”pain suedois”, som är en äkta och oförfalskad polarkaka. Fransmännen är som galna i brödet, köper det både i smörgåsform i delikatessbutiken, och då ofta med lax på, och i stora paket på stormarknaden.

När vi vid våra resor i Frankrike konfronteras med fenomenet glider vi tyst och generat förbi hyllorna med polarbröd och gör som vi alltid gör när vi är i Frankrike. Köper våra knapriga baguetter hos bagarn två gånger om dagen så att vi vet att det bara är timmar gammalt. Då känner vi att vi är i Frankrike.

För övrigt läste vi häromdagen att våra svenska sillinläggningar är på väg ut i världen på bred front. Tänk det ante mig.

Margareta