Artighet varar längst både här och i Frankrike

BLOGG
Chefen_på_krogen1409_W
 Chefredaktörn på krogen. Dock inte Drott den här gången utan… ja, var då?

 

”Är det kul med rallyt i stan eller bara jobbigt”, frågade jag tjejen i baren på Hotell Drott i Karlstad.

– Det är enbart roligt, svarade hon glatt. Det är så härligt med alla dessa utländska gäster, för de är så himla artiga och trevliga!

Och så berättade hon om ett gäng irländska förare och tekniker som hade bott på hotellet i en vecka och besökt hennes bar och restaurang varje kväll.

– De hälsar alltid lika artigt, växlar ett par ord med oss som jobbar här och säger alltid ”jag skulle vilja ha” och ”tack” när de beställer. Det är något annat än svenskarna det, med sitt ”Öh, en öl!”

Därmed satte servitrisen ord på något som ofta har slagit oss när vi är ute och reser. Den svenska oartigheten. Som ställer till så mycket onödigt bekymmer för oss.

Själv har jag besökt 57 länder. Och ingenstans mer än möjligen i Norge har jag mött samma oartighet som hemma. I Sverige och vårt grannland kan jag bli stående i flera minuter och försöka baxa upp min väska i överskåpet på flygplanet eller i bussen utan att en enda lång och stark skandinavisk man gör en ansats att försöka hjälpa mig.

I till exempel Frankrike behöver jag inte ens börja försöka innan närmsta karl ha flugit upp från stolen och tagit över mitt projekt.

Nu har jag lärt mig att be om hjälp här hemma och då får jag det omedelbart. I själva verket ser den tillfrågade mannen jättelycklig ut när han får hjälpa till. Så min teori är att den svenska oartigheten ofta är förknippad med den svenska blygheten. Man tycker det är genant att ta ett steg framåt och lägga sig i en annan persons förehavanden, må det så vara en nyligen förlöst kvinna som kämpar med en barnvagn på bussen eller en förvirrad besökare som inte begriper sig på hur man betalar biljetten.

Det kan vara en förklaring, men är en väldigt klen ursäkt.

Och hur genant kan det egentligen vara att säga Hej eller God dag och Tack?

När svenskar klagar över att fransmän är snorkiga, så är det inte svenskens bristfälliga kunskaper i franska som orsakar det syrliga bemötandet. Det är bristen på hyfs.

Ett typiskt svenskt beteende är att braka in i en butik utan att hälsa på personalen. Istället börjar man riva omkring i varorna, veckla upp prydligt hopvikta tröjor för att kolla storleken och sedan hojta tvärs igenom butiken ”Vad kostar den här?”

Detta anser en fransman vara skälig grund för omedelbar utvisning ur landet. I Frankrike ska du gå in i affären, ta ögonkontakt med den som jobbar där, säga Bonjour madame eller Bonjour monsieur, och skulle detta vara för svårt kan det i nödfall räcka med Bonjour och en vänlig nickning.

Om man riktigt vill bryta isen, så lär man in frasen ”Parlez vous anglais?” innan man åker till Frankrike. Fem stavelser. Det går.

Vid nekande svar (inte längre självklart i Paris och stora turistorter) rycker ni lite urskuldande på axlarna som för att förklara att ni inte talar franska – men nu är kontakt upprättad och båda parter är lite förlägna för att de inte kan den andras språk.

Sedan är det bara att fortsätta med en blandning av enstaka ord på engelska (för de kan visst, men inga långa meningar!) och kroppsspråket. Det är ju bara att rynka lite frågande på pannan, hålla upp plagget och peka på provrummet så fattar alla vad du vill.

Och så STRÖSSLA med ”s’il vous plait” (tre stavelser) och merci (två)!!!

Så, hem och öva nu, så ska du se hur himla mycket trevligare nästa resa till Frankrike blir!

På utresan kan du ta vägen förbi Drott i Karlstad och kolla hur väl du har lyckats.

Uttalshjälp:

Bonjour madame [bånnschoor maddamm]   Betoning på jour.

Hej/God dag (till kvinna)

Bonjour monsieur [bånnschoor möss-]

Hej/God dag (till man)

Merci [märrsii]

Tack

Au revoir [Årr voaar]   Med a uttalat som i hatt.

Hej då/Adjö

S’il vous plait [sill voo plää]     Vo som i Bo.

”Please”

Parlez vous anglais? [parlee voo anglää]

Pratar du/ni engelska?

Margareta