Augusti vår lyckligaste tid. Eller?

BLOGG

Kommer ni ihåg den amerikanske filosofen Rollo Mays film om Sverige? Den där statsministern Ingvar Carlsson får frågan om vad som gör honom verkligt lycklig. Och svarar: ”Att hitta ett riktigt bra kantarellställe.”

Yes! Nu är vi där. I går hade vi bara en timme på oss innan det skulle bli för mörkt, och vem f-n går egentligen ut och plockar svamp på en måndag? Det gör man ju på fredag, precis innan alla andra hinner ut och knycker kantarellerna för oss.

Men vad hände? Jojo, på en plats där vi aldrig förut har sett en gul svamp, men däremot en skog av ”paraboler och mikrofoner”, det vill säga stolt fjällskivling i olika utvecklingsstadier, där snubblade vi nu plötsligt över ett fält av kantareller som på ett par kvadtratmeters yta gav ett kilo – rensad vikt!!

Tänk nu en gång till på Ingvar Carlssons svar. Det låter ju gulligt, eller hur? Visserligen kanske han borde ha svarat ”Fred på jorden skulle göra mig lycklig”, men det låter ju även riktigt präktigt och anspråklöst att inte önska sig något märkvärdigare än ett bra svampfynd.

Ha! Vad Rollo May aldrig förstod var själva vidden av vilka primitiva känslor svampplockning väcker hos en etnisk svensk. Ingvar Carlsson hade lika gärna kunnat svara: ”Jag blir lycklig när det är just JAG och ingen annan som hittar svampen och helst vill jag att inte en enda jävel ska hitta en enda svampjävel ute i hela skogen!! DÅ först är jag nöjd och glad.”

I går. Då var det en del kantareller som växte i skikt på varandra och hade samlat en massa jord och sand i lamellerna. Skitjobbiga att rensa och vi hade ju redan så många.

”Men hallå”, sa Bobo när jag ville lämna de smutsigaste kvar på marken. ”Vi måste ju ändå ta BORT dem, så att ingen annan upptäcker stället!”

Detta tycker jag att Rollo May borde få veta om oss svenskar.

Margareta