Plötsligt bara händer det… del 1

BLOGG
Burg-Madame7999_W

Efter en rätt arbetsam nedstigning från Andorras högsta höjder och ner till beskedligare altituder var vi lite slitna och sökte nattvila. En bomkörning hade fört oss ut på en boskapsväg med himmelska ängder, men väääldigt smal vägbana.

Den blev inte bredare när vi fick möte med en fyrhjulsdriven bil vars förare ångade av kvällens middagsvin. Och avecen.

Nå, han förklarade i alla fall hur vi skulle vända, så vi tog oss många mil längre västerut och många hundra meter längre ner över havet. Vi tangerade en ort som heter Bourg Madame och letade desperat efter vila.

Och så dök denna viloplats upp bara sådär. En restaurang som såg måndagsstängd ut, men inte var det, och mittemot hägrade en parkeringsplats på en jätteyta som var avsatt för bussar och en körskola för blivande bussförare.

Vi drog handbromsen intill en körskolebuss och gick in på restaurangen. Och blev serverade en middag med… hrm, en typ av lever som är väldigt politiskt inkorrekt men otroligt god ihop med sin lökmarmelad och grillat bröd, därefter tunna skivor av grillat ankbröst med roquefort- respektive karljohanssås och garanterat hemkörda pommes och en delad ile flottante, det vill säga en mjuk maräng som simmar i en sjö av hemgjord vaniljsås.

Till kaffet bad vi om en ”trevlig liten calvados” och jag svär på att jag betonade liten. In kom varsin bassäng med äppelbrännvin. Bobo räknade ut att hon kunde fylla kaffekoppen (ja, alltså en espressokopp, men ändå) fyra gånger med calva innan den var slut. Och då var vi det också. Slut.

”Men medames, ni ska ju bara ta er över gatan och ut till er husbil”, sa hovmästarn tröstande och sa gonatt.

Och så blev det.

                                                                                                           Margareta