Bled – en insjö bättre än andra

HUSBILSREPORTAGE

[nggallery id=23]

Det är lätt att fnysa åt andra länders insjöar när man kommer från Sverige – och särskilt från vårt kära Dalsland med mest insjöar i hela landet.
Men Bled i Slovenien fick oss på knä.

”Ni åker väl till Bled sedan”, sa i princip alla våra grannar på campingen i Sloveniens huvudstad Ljubljana och dessförinnan badorten Portoroz.
Sloven eller besökande turist – alla som känner till Slovenien vet också att Bled hör till höjdpunkterna i landet.

Bled har varit känt ända sedan järnåldern, men var särskilt populärt bland medeltida pilgrimer som kom för att be i den lilla kyrkan på ön mitt i den smaragdgröna sjön.

I slutet av sjuttonhundratalet såg det lite krisartat ut. Då hade härskaren i Bleds slott, som ligger på en brant klippa över sjön, fått för sig att tappa ur sjön och utvinna lera till tegel. Sjöns och ortens räddare blev en schweizisk läkare som såg ställets potential, och i mitten av artonhundratalet öppnades hälsobad och andra livgivande behandlingar vid sjön.

Vi puttrar till Bled efter några härliga dagar i det trivsamma Ljubljana, där den citynära campingen hade varit toppen om det inte hade varit för att anläggningens restaurang valde att hyra ut lokalen till ett bröllop som höll oss vakna med levande musik till fyra på söndagsmorgonen.

Vi är alltså rätt rävögda när vi samma söndagsförmiddag tar sikte på Bled cirka sex mil från Ljubljana. Och, får man erkänna, rätt griniga. Är det något vi behöver nu så är det lugn och ro, lagom ansträngande promenader i frisk miljö och noll entertainment. Noll.

Vi är så angelägna om just denna approach på Bled att vi utan att tänka på det har riggat oss i idel Fjällräven och Helly Hansen. ”City bort – fjäll kom”, skriker vår klädsel. Och vi ska inte bli besvikna på den punkten.

Det är inte så ofta jag är mållös, men när det gäller Bled märker jag att det bara blir fånigt när jag letar ord för att beskriva. Klichéer, plattityder.

”Men åk för fanken dit själva”, muttrar jag grinigt för mig själv efter en stund vid anteckningsblocket. ”Då får ni se hur jävla vackert det är. Ska väl inte jag behöva sitta här och joddla om!”

Det gröna vattnet i sjön är inte direkt unikt.
”Det är ju så här det ser ut i Alperna”, säger Bobo trankilt. ”Överallt.”

Men jag, som inte har annat än snuddat vid Österrike och Schweiz, faller totalt i farstun. Och inte blir det sämre av att det ligger en liten ö med en liten kyrka på mitt i sjön. Det är så vykortsvackert att varenda bildruta blir hötorg.

En fördel gentemot Alperna är ändå att Bled är en grund sjö, och därmed varm. Jag tar morgondopp och vältrar mig i säkert 24 grader. Strosar sedan i badrock och slippers tillbaka till Camping Bled som är den i särklass bästa campingplats jag någonsin besökt.

Den är femstjärnig så den ska vara bra, men stjärnorna säger ingenting om att campingplatsen är vackert belägen mellan två bergkammar, att personalen är ung, pigg, engelskspråkig och kunnig om precis allt som rör sig i trakten.

Jag tror heller inte att den särskilda hundduschen med en avsats i behaglig ståhöjd för matte krävs för att få fem stjärnor. Den signalerar bara en extra omtanke om alla vandrare och jägare som kommer hit med sina fyrbenta kamrater.

Och så där kan jag hålla på. Allt på Camping Bled är trevligt och väl genomtänkt, men det är ju ändå inte på campingen vi tänker tillbringa våra dagar. Vi går runt sjön, en lagom runda på sex kilometer och en dryg timme.

Vi hyr en roddbåt, men stiger inte iland på den lilla ön med kyrkan. Att ro är nästan det bästa vi vet, så vi vill inte att roddturen ska ta slut för fort. Det finns ett annat skäl också, en besvärjelse som vi upprepar flera gånger om dagen i Bled.
”Det tar vi nästa gång”, säger vi. ”Vi kommer tillbaka hit och då ska vi ha bättre med tid.”

Den här gången ligger vi visserligen still i flera dagar, men vi har fullt upp med att jobba och skriva på vår bok ”Vi campar i österled”. Perfekt eftersom vi har gratis trådlös uppkoppling från vår husbil.

Efter fullgjort dagsvärv letar vi reda på en anständig pizzeria. Det är ju ändå från det forna Jugoslavien, och särskilt Slovenien och Kroatien, vår ”svenska” pizza kommer. Och mycket riktigt får vi en perfekt cacciatora här. Nästa gång ska vi tipsa dem om vitkålssalladen.

Vi sitter också på campingen och lägger upp längre vandringsrutter som vi dock aldrig kommer iväg på eftersom det finns en dålig menisk, en hälsporre och en jädrans massa skrivarbete att ta hänsyn till i den här familjen just nu. Men nästa gång, så…

Och det blir det! Var så säker. Slovenien är ett vackert litet land med många sevärdheter och en trygg och behaglig grundstruktur. Fricamping är bara att glömma, det är strängeligen förbjudet att campa utanför campingplatserna.

De goda nyheterna är att Slovenien har ett fantastiskt utbud av campingplatser i både citylägen, i sina vackra fjälltrakter och vid den lilla korta kusten. Och därefter är det nära till både Italien och Kroatien.