Bryggplats vid Rhône

BLOGG

St-Vallier6368_W

Klockan är exakt 22.14, jag befinner mig i St-Vallier vid Rhônes strand och har precis konstaterat att det är totalt stilla på floden. Inte alls som på Rhen där pråmtrafiken går tät och man känner att det är en riktig transportled.

Här vid Rhône ser vi inte ett liv i vattnet. Inga fritidsfiskare, inga kajakpaddlare och ingen nyttotrafik. Förrän en minut efter att vi snusförnuftigt har konstaterat dödläget på Rhône. För då jädrar får vi svar på tal. Då kommer Viking Heimdal skridande förbi och hon måste vara minst hundra meter lång. Ser egentligen ut som ett flytande parkeringshus, men vi tror att det är hytter vi ser, inte p-platser.

Härligt, då är floden levande trots allt. Själva har vi hittat en parkeringsficka som ligger så nära vattnet att jag för en stund blev lite sjösjuk när jag stod vid spisen.

Vi har haft en lång dag på vägen och lite grinigheter kring dieselpåfyllning och franska stormarknadstappar som inte alltid tar utländska betalkort. Klockan närmade sig nio och vi hade precis bestämt oss för att fortsätta till Valence för att hitta vilken plats som helst, eftersom vi då bara skulle ha någon timme kvar till en omvittnat bra camping i Beaume de Venise nästa morgon. En god utgångspunkt för utflykter till trevliga vinbyar, hade vi förstått.

Stämningen var inte precis på topp runt niosnåret, men vi hade i alla fall kunnat fylla dieseltanken och lyckats koppla upp oss med vårt nya franska bredband för att flytta pengar mellan konton (så att vi kunde betala fulltankningen), så den värsta faran var avvärjd.

Och så svängde vi bara runt ett hörn och denna vackra lilla pärla på N7, där Rhône plötsligt uppenbarade sig efter många mils bortavaro, och där susade vi ledigt in till en fri parkeringsruta där vi nu har så nära kontakt med floden att jag står i köket och lagar mat utan att se trottoaren utanför fönstret. Jag ser bara det lätt grönaktiga vågskvalpet i Rhône, som om vi stod på en brygga, och blir lätt grönaktig själv.

Fast med en lika stadig som snabb måltid med en fantastisk minutbiff och lite uppfräst spätsle med vårlök och crême fraiche gav sjösjukan med sig. Nu gäller det bara att inte bry sig för mycket om när husbilen svajar till i luftdraget av lastbilarna som dundrar förbi.

Man får helt enkelt försöka betrakta det som en vaggning.

Margareta