Stoppet vid Somme

HUSBILSREPORTAGE
Corbie_5185_Webb

 

Av en händelse hamnade vi vid floden Somme i landskapet Picardie i Frankrike.

En stilla flod med mörka minnen utgör i dag en skön miljö för den som är ute efter ett kort stopp på vägen.

Det finns bra stopp och dåliga stopp och de dåliga är det inte så noga med om man ändå kommer dit klockan elva på kvällen och åker därifrån efter en snabbfrukost nästa morgon.

Men nu var klockan bara åtta och vi var utsjasade efter felkörningar och missförstånd och en veckas rätt hårt arbete.

”Här”, sa jag till Bobo. ”Vi svänger av strax före Amiens. Här finns en liten ort vid floden Somme och de har en camping. Då är det nog lite fint vid floden.”

Och det var det. Vi skippade campingen, men fann en perfekt parkeringsplats på andra sidan Somme, intill en radda med förtöjda flodbåtar och ett par husbilsgrannar.

Lugn och stilla men ändå liv. Då är det bra.

Och det bästa av allt: Vi hittade en närmast oändlig strandpromenad där vi kunde släppa Cheeta fri efter flera dagars tråkiga koppelpromenader. Som hon rejsade i gruset och rullade runt i gräset!

Somme är ju ett sånt där ord som väcker associationer till första världskriget och hemska blodblad. Alltid när vi vistas på sådana platser går det rysningar genom mig och jag föreställer mig alla dessa lik i marken där jag går och i floden som så stilla flyter förbi.

Nu nuddades bara byn Corbie av det vedervärdiga slaget vid Somme, det absolut värsta i Storbritanniens historia med 20.000 marksoldater som tågade rakt in i gapet på tyskarna och blev dödade redan första dagen den 1 juli 1916 och ytterligare 40.000 som skadades och fick vända hem.

Innan slaget var över ett halvår senare hade en och en halv miljon man på båda sidor gått åt. Den som vill fördjupa sig i den här mörka delen av Europas historia har gott om minnesmärken i närheten att besöka, men vi nöjer oss med en skön frukost i solen på ett torgcafé innan vi drar vidare till Normandie där vi vet att vi kommer att möta minnen från ett senare krig. Det får räcka så

2013-07-17                         Margareta Jonilson