Där foro tre trallande jäntor

HUSBILSREPORTAGE

[nggallery id=31]

Tre trallande systrar foro på villande väg…och än slank dom hit…och än slank dom dit…
Ja, det är många visor som passar in på mig och mina systrars veckolånga, vådliga husbilsfärd i mellansverige.

Det började för 14 år sedan, när min äldsta syster Barbro fyllde 60 år. På min fråga vad hon önskade sig, svarade hon (stugsittaren):
-En resa runt Vänern!

Min näst äldsta syster Gittan och jag skrattade överseende, eftersom vi var inbitna resenärer och hade rest runt VÄRLDEN flera gånger.

Men – det var något som bet sig fast och när jag nu gått rakt in i husbilsdrömperioden – vad var naturligare än att ta med Barbro i husbil Vänern runt. Vi tre är ju inga jungfrur precis, 74, 72 och 67 år gamla, men detta skulle bli vår jungfrutur!

Vi hyrde en husbil av Sture (fingerat namn), ägare av ett till synes seriöst företag. En anställd, Sven (fingerat namn) gick igenom husbilens finesser (och nackdelar!) med mig. När jag frågade efter en skriven handledning, lugnade Sven mig med att det är busenkelt att komma ihåg 126 tekniska detaljer.

Att han själv inte kom ihåg att sätta i radiokasetten, var naturligtvis för att han önskade oss en lugn semester, befriade från nyheter och väderrapporter. Jag frågade efter deras jourtelefon, särskilt sen kvällstid och jodå, den fanns. Det skulle visa sig att det blev ett mycket använt telefonnummer!

Jag äntrade förarplatsen (hur långa ben ska man ha?) och placerad i höjd med trädtopparna, styrde jag bilen, som kändes som en dubbeldäckare, hem mot Åmål. Som tur var, pågick vägarbeten hela vägen hem, så snittfarten var 50 km/tim. När jag mötte den första husbilen, kom jag på att man ska vinka åt varandra, men mina händer var så svettiga, så jag fick inte loss dem från ratten!

Systrarna stod på avtalad p-plats, förväntansfulla som småflickor på väg till sommarläger med sina väskor och påsar. Det skulle inte göra något om affärerna höll stängt en vecka, vi skulle ändå klara oss med den maten vi hade packat ner!
Efter tbe-vaccination, styrde vi kosan mot Nyköping, till vår lillasyster Ulla.

Det flöt bra i trafiken, det var lättare än jag trott att hänga på i 90 km. Eftersom Barbros perkulator inte nöjde sig med 12-voltsström, fick vi lita till att McDonald hade kaffet varmt. Mmmm, hett och gott!

Vid ett blåsigt matstopp på vägen, deklarerade Barbro:
-Jag ska köpa två saker, en varm tröja och så gymnastikskor!
Ordet ”gymnastikskor” hade vi inte hört uttalas sen 50-talet och Gittan och jag fick ett hysteriskt skrattanfall. Vi kände lukten av ovädrad gympasal, plinten och duschar med klorin.

Den jättelika husbilen kröp snällt fram på Sörmlands minsta skogsväg och jag kunde till och med vända vid torpet hos Ulla och Kurt, utan att meja ner syrenhäcken. Barbro, som hela tiden hotat med att sova på hotell, föredrog att stanna i husbilen över natten, trots fina gästsängar hos Ulla. Redan nästa dag visade hon sin nya inställning:
-Nästa gång, när jag hyr en husbil, då……
Undrar vem som ska köra då?

Det bästa med att köra bilen och tömma toan, var att jag blev helt befriad från kökstjänsten. Min ordentliga syster Gittan, muttrade lite om att bara hon fick torka av och hålla ordning, men Barbro visade inget deltagande, utan löste lugnt vidare på sudokun.

När vi sedan styrde kosan mot Gränna, då började telefontrafiken med uthyrarna: Vattnet rinner inte… hur tömmer man gråvattnet… jo, jag vrider så mycket jag orkar… jag får inte upp locket till vattentanken…osv…
-Jaså, har vi ingen ström, när inte kabeln är ikopplad…vem sjutton vet skillnaden på 12 och 230 volt?!

Övernattade på trevliga 3-stjärniga Getingaryds familjecamping, strax norr om Gränna, alldeles vid sjökanten. Campingkort? Nej, det hade ingen sagt, bara att betala.
Fick genomlida fotbollsmatchen Sverige-Malta via radion och jag som avskyr Ralf Edström! När Sverige ledde med 4-0, krävde han 5-0.
Han bara gnäller!

Gränna var den perfekta turiststaden –parkera vid centrum, gå 100 meter, titta, vända, 100 meter tillbaka, handla! Härliga småbutiker, vad sägs om blandningen tyg/chokladprovning, en ”vill ha”-affär med linnekläder, järnaffär med ALLT, Systemet för kvällens sprudel-flaska och förstås polkagrisar och knäckebröd. Om dom frågade mig om en slogan för Gränna, skulle jag föreslå: Gränna – som i en liten ask!

Vi fick veta att ösregnet och Vättern-rundan skulle börja samtidigt. Skyndade oss till Hjo, hittade en fin camping, strax norr om Hjo, vid Vätterns strand. Inne i staden pågick student-rallyt i kvällssolen, jag läste ordet KIOSK där det egentligen stod HJOSIK (hur vore det med ett bindestreck?) och vi köpte rökt lax istället för den mer lockande glassen (kvällstidningarna var fulla med bantningstips). Fick en bra plats på campingen, vi gav tusan i sjöutsikten och valde närheten till toan. Så är prioriteringen i 70-årsåldern!

Vred hundra varv på vattenlocket utan att få upp det. Anropade charmig, yngre man, som med glädje visade tanten (mig) tillrätta och kunde inte begripa vem som släppt iväg oss utan eskort (manlig)! Hejade frejdigt på två äldre män, när jag passerade, glatt svängande på en full toaburk.

Våra morgnar var härliga. Systrarna upp tidigt, duschade och förberedde frukost. Jag upp senare, njöt av varm, riklig, gratis takdusch, för att sen sätta mig vid dukat bord. Åt och löste gemensamt korsord. Det är inte klokt vad tre hjärnor kan åstadkomma för att lösa klurigheter.

Flydde undan cyklisterna och rattade mot Lidköping. Besökte Rörstrand, åt en härlig lyxlax på restaurangen på restaurang Sjöboden vid Spikens fiskehamn och checkade in på en charmig skogscamping granne med Läckö slott. Barbro hade nu vant sig vid att bo i en skokartong och sov som en stock.

Tillbringade nästa dag på slottet, såg utställningen ”Kungliga gåvor”, åt en brakmiddag på Fataburen, restaurang med stjärna i Guide Michelin (välförtjänt), såg ett brudpar vigas i slottets kapell och njöt av köksträdgården, som gav pinfärska grönsaker till köket.

Så gick färden mot Laxå och strax före orten, hittade vi en härlig nattplats, Camp Skagern, en bra bit in i naturen, cirka 1 mil söder om tätorten. Äntligen fick vi användning för våra hopsamlade 5-kronor, som vi hört var ett måste för att få duscha. Som vanligt jordgubbar och champagne till kvällsmat – tänk vad snabbt det går att få in en sådan vana!

Väl hemkomna avverkade vi det tråkiga med resan: packa ur och städa (oj, så mycket mat det fanns kvar), men slutrepliken blir ändå:
-Nästa gång vi hyr en husbil, då…

2009-06-18  Text o foto: Gunilla Lundbom