I drajans paradis, hick!

BLOGG
NP_8028_W

Vi visste inte ens att det var dit vi var på väg. Vi hade färdats över vådliga bergspass genom Pyrenéerna och landat nere i havsnivå på en ort vid namn Leucat, ”Katten” som vi raskt döpte stället till.

Dit åker vi inte tillbaka. En iskall semesterort skapad i betong som verkligen inte skulle locka ett enda kattdjur någon längre stund.

”Men Sète, då? Där var jag med en folkabuss för många år sedan och det var jättecharmigt!” Sa jag aningslöst.

Lika jävligt där. Som det kan toka till sig på trettio år.

”Åehh”, brölade Bobo efter ett antal konstnärliga manövrar med ratten i trängda lägen. ”Nu vill jag bara komma till en riktigt sliten liten j-a håla där det inte finns en enda brygga med lustjakter eller en enda strandpromenad. Bara vanligt folk som dricker pastis och en parkeringsplats utan bom!”

På något vis råkade vi hamna i Marseillan, som stämde på denna beskrivning i varje avseende, utom att det faktiskt fanns en småbåtshamn där. Och under över alla under, så gled vi in på en gratisparkering utanför postkontoret där vi helt fräckt stod kvar över natten (ihop med två andra husbilar) och ingen sa flasklock.

Vad vi inte hade en aning om när vi susade in i stan var att vi hade hamnat i helgedomen ”Noilly Prats Hemort på Jorden”.

Nu kanske inte alla är lika torsk på dry martini som vi, men den som är det VET ju att den enda vermouth som är riktigt godkänd är Noilly Prat. Eller NP, som vi initierade säger.

Men hör här då: Det finns även röd och gul NP! Den röda går på export, främst till USA så att de kan göra en anständig Manhattan därborta, men den gula, ”Ambre”, finns bara att köpa vid tillverkningsorten.

”För att ni ska vilja komma tillbaka till oss”, log säljaren vänt.

Tur att han sa det, för på samma nyckfulla sätt som vi råkade hamna i trevliga lilla Marseillan, på samma sätt slank vi därifrån innan det egentligen var meningen, så nu får vi likt förbannat nöja oss med den torra vita NP:n.

”Lite osis kanske, men å andra sidan fick vi ju med några hektoliter Tanqueray från Andorra, så vi lär klara oss”, konstaterade Bobo.

Och här vill gärna drajans vänner inflika att NP och Tanqueray-gin är grunden för all vettig tillverkning av en god dry martini.

Man kan tvista om hur mycket av det ena och det andra, hur många oliver, huruvida det ska vara lime- eller citronskal som gnids in i glaset och så vidare.  Men torr gin och torr vermouth måste det vara. Snabb och effektiv kylning och snabb konsumtion innan hela härligheten ljumnar är också avgörande för den optimala smakupplevelsen. Santé!

                                                                                                        Margareta