Fullt hus i husbilen

HUSBILSREPORTAGE

[nggallery id=68]

Går det att vara fyra vuxna i en husbil och fortfarande trivas? Och hur bekvämt är det egentligen att sitta i soffan och åka? Ser man något därifrån? Blir det kallt där bak? Och hur länge räcker toan när det gäller?
Nomadlivs testpatrull offrade påskhelgen på att få fram svaren.

– Skål damer, det här gör vi gärna om!

Vi är inne på fjärde dygnet, det är lördagskväll och påskafton och vi har på ren fingertoppskänsla funnit en suverän asiatisk krog  i centrala Amsterdam. I kväll är det Helena och Marianne som bjuder, som tack för inbjudan till en påskresa i vår husbil.

Det är ingen tillfällighet att det är just det här gänget som utgör vår testpatrull. Tillsammans har vi tidigare sovit under stjärnklar himmel i öknen i Jordanien, vi har festat loss i Rio de Janeiro och firat en och annan uppsluppen Pride ihop. Förra våren var vi på safari i Kapstaden och avslutade med först en samfälld magsjuka och sedan ett dygns flygförsening.
Vana resenärer med andra ord. Och vana vid varann på resa. Och vid vissa komplikationer.
Därför är det knappast någon överraskning att våra nästan sex dygn tillsammans i en normalstor husbil förflyter med minimala friktioner.

Visst är det trångt med fyra vuxna i en husbil, men för oss fyra tar det bara något dygn att hitta lösningarna. Marianne och Helena bor i varsin våningssäng i aktern medan Bobo och Margareta sover i sin vanliga alkovbädd där fram. Avskildheten är förvånansvärt god, vi där fram ser knappt om någon av dem där bak har sin sänglampa tänd.

Vår första gemensamma frukost intar vi i centralt läge vid kajen nedanför Tonhalle i Düsseldorf, en ställplats vi delar med 25 andra husbilsekipage. Düsseldorf verkar vara lika populärt under påskhelgen som alla andra helger.
Det är långfredagsmorgon och solen vräker ner över Rhen och alla pråmar som outtröttligt tuffar fram över vattnet, obekymrade om att det är helgdag och tvärstängt överallt annars i Tyskland. Tur att vi har bröd kvar från gårdagens kafferast vid autobahn.

Under denna frukost finslipar vi en koreografi som redan har börjat forma sig och som visar sig fungera: En langar fram grejer ur skåpen och en dukar fram dem på borden. De andra två sitter still i båten. Fyra beskäftiga frumtimmer som ska hjälpa till med allting fungerar inte på den här lilla ytan.

Vi tog Kielfärjan ner på onsdag kväll och unnade oss tvåbäddshytter. Ett dyrare alternativ än att köra ner genom Danmark och fricampa utmed vägen, men vi behövde en mjukstart. Verkade onödigt brutalt att vi skulle komma lagom slitna direkt från våra respektive jobb och tränga ihop oss i husbilen det första vi gjorde.

Under den drygt fyrtio mil långa resan från Kiel till Düsseldorf drog vi på så gott vi kunde på autobahn. Två noteringar gjorde vi under denna första testetapp.

Ett: Det blev ännu viktigare än vanligt att utnyttja andra toaletter än den i bilen. Visserligen har vi investerat i en extra kassett, men vi visste också att vi skulle gatucampa i Düsseldorf och ha några hundra meter till närmsta offentliga och avgiftsbelagda toalett.

Två: Det är svårt att reglera värmen i bilen så att alla blir glada samtidigt. När passagerarna där bak hade nog mycket värme höll de där fram på att smälta bort.
Möjligen skulle man istället kosta på sig lite gasol och hålla bodelens panna i gång under färd.

En tredje notering förresten: Det är kul att vara fler! Mer uppsluppet, fler kommentarer och samtal som förkortar restiden. Fler impulser till oplanerade stopp som i vårt fall bland annat förde oss till ett fantastiskt café och en möbelbutik med tyska strandkorgar. Kul!

Det visar sig att Marianne och Helena har ungefär samma rytm i resblodet som vi själva. Två kvällar i Düsseldorf räcker gott, sedan är det Amsterdam som drar. Och duscharna på campingen. Det har mest blivit raggartvätt i husbilens lilla tvättutrymme under dagarna i Düsseldorf så nu ska vi duscha för hela polletten.

Tja, sedan hinner vi precis lagom tömma det sista i gin & tonicförrådet innan vi drar in till city och finner krogen Dynasty, där vi nu sitter och skålar för en hittills utmärkt lyckad resa.
Väl inne på andra flaskan ripasso börjar vi planera nästa tripp. Den kommer att gå till Alsace i september. Bobo och jag hann bara svepa in som hastigast i Ribeauville under vår jul- och nyårsresa och ser fram emot att få tuffa runt och besöka vingårdar och byar i lugn och ro, men under en period då vinaktiviteterna är som mest hektiska i distriktet.

Innan middagen i Amsterdam är över har vi trots allt kommit fram till att det vore bäst att åka i två bilar. Då får vi med oss fyra cyklar och kan prova viner hela dagarna om vi vill. Och Bobo och jag kan utöka resan med Moseldalen och ett antal reportageuppdrag på hemvägen medan Marianne och Helena har lite mer bråttom tillbaka.

Hemresan denna påsk går via kuststräckan innanför Nordfrisiska öarna och sista övernattningen i bilen har vi i Bremen, på Stellplatz Am Kuhhirten. Vi är alla lite slappa efter gårdagens utsvävning i Amsterdam och skojar om att vi borde beställa hem pizza. Kalla öl har vi i kylen.

När Marianne och jag en stund senare följs åt till informationstavlan vid infarten får vi syn på lappen från Pepes Pizzeria och saken är klar. Frågan är om inte detta med pizzan är det som får Helena och Marianne att slutligen börja fantisera om det finfina med att ha husbil.
– Det är ju otroligt, jublar Helena. Så jädrans bekvämt att bara kunna ställa sig så här centralt och inte ens behöva gå ur bilen för att få hem färdig mat!
Men att köpa egen husbil blir det inte tal på.

– Nej, säger de och skakar samfällt på huvudet. Vi bor ju på en ö och har inte ens lyckats få en fast parkeringsplats till vår vanliga bil. Att dessutom härbärgera en husbil, det blir bara för mycket.
Men att hyra blir en annan sak. Särskilt som damerna dessutom är hängivna golfare och ofta ger sig iväg på helgturer till trevliga golfbanor på lagom avstånd.
Resan till Alsace till hösten får ge vidare vägledning. Och nu vet vi ju dessutom att vi klarar att vara fyra i en husbil om det kniper. Särskilt om även Bobo besinnar sitt ansvar och packar lätt nästa gång.