Hundliv i husbil

BLOGG
Hund_i_husbil7605_W

 

För Anna-Lena och Lars-Göran Haglund i Växjö är husbilslivet ett riktigt hundliv. När det drar ihop sig till utflykt hoppar deras tre hundar in i den lilla plåtisen och lägger sig på given plats.

När de stannar hoppar vovvarna ut – och bilen blir drygt hundra kilo lättare…

Varje gång Anna-Lena och Lars-Göran Haglund parkerar sin husbil och drar handbromsen utspelas samma skådespel. När sidodörren har öppnats hoppar en hund av den storvuxna rasen hovawart ut.

Redan där höjer en och annan husbilsgranne på ett ögonbryn eftersom bilen ifråga är en så kallas plåtis med längden 5,99 meter och alla som har besökt en sådan vet att utrymmet invändigt är begränsat.

Nästa ögonbryn åker i höjden när hund nummer två av samma ras kommer rumlande ut – för att genast följas av trean! Då är det slut på ögonbryn och vi måste helt enkelt fråga:

Men hur i fridens namn får ni plats med er själva och alla hundar?

– Ja, du är inte den första som frågar, skrattar Lars-Göran. Men kom här ska jag visa.

Och så lockar han med ett kort kommando in hundarna på varsin plats i husbilen, äldstingen Yasur får ligga i soffan, busfröet Skiffer under bordet och tiken Toyo får smidigt plats mellan framsätena där hon kan dela säkerhetsbälte med matte. De båda andra förankras med bältena i passagerarsoffan.

– När de väl har kommit in i bilen går de ner i total vila, berättar Anna-Lena. Då vet de att det är åka som gäller och att det kan dröja tre timmar till nästa stopp.

Anna-Lena och Lars-Göran Haglund köpte sin första husbil 2005 när Yasur var valp. Sin Adria Twin köpte de hösten 2012 när de redan hade två hundar till.

– Vi vill ha en bil som är smidig att köra både på vägen och i stan och som man kan parkera överallt utan att riskera bli instängd av andra bilar, förklarar Lars-Göran.

När vi träffar dem i Sjötorp 25 mil hemifrån har de kört 1.200 mil på knappt ett år. Samtliga vovvar har Europa-pass och nästa långresa går till Moseldalen.

– Vi brukar redan i förväg försöka pricka in bra rastplatser på var tredje timmes avstånd. Det är bra även för oss att hundarna måste få sitt, för då blir inte vi heller sittande ute på vägen för länge.

Margareta