I Fuzeta får vi ordning på själen och tvättkorgen

-Portugal, HUSBILSREPORTAGE

[nggallery id=48]

”Centrum” hade det stått på en skylt några kvarter bort. Nu är vi där. Mitt i lördagsvimlet på torget i Fuzeta. Kvinnorna sneddar raskt över torget för att hinna till slaktarn innan ”tre kycklingar för 5 euro” är slut.
De slitna grabbarna är inne på sin tredje pilsner och de alldeles för unga mödrarna på sin tredje kopp kaffe.
Det kunde ha varit torget i Mellerud.

– Varför tycker vi egentligen att det här är så mycket charmigare än en lördag i Mellerud, frågar jag Bobo när vi har suttit och insupit den lilla fiskarbyns pittoreska helgstök en stund. Det är troligtvis ungefär så här det ser ut där också om vi toge oss tid att titta efter.

– Du vet, fortsatte jag: Extrapris på grillkyckling på Hemköp, norrmännen som sitter på Restaurang Vågen och dricker billig öl i solen, de alldeles för unga mödrarna som trängs med barnvagnarna på Nya Konditoriet. Och så strumpnasarna – du ser han grabben där borta på parkbänken – de finns ju i Mellerud också!

– Och vi pratar om hundra pers, typ. Fler är det inte i ”centrum” här.

Sant. Men det är trots allt mer exotiskt att glutta på hur andra har det. Hur vi har det därhemma vet vi ju redan.

Och få ställen under Nomadlivs vinterresa 2007-2008 är trevligare att göra det på än Fuzeta på Portugals Algarvekust. Det är en sömnig fiskarby som troligtvis lever upp ordentligt på sommaren, det ser vi på det överdimensionerade utbudet av restauranger och caféer på strandpromenaden. Så här års är de inte ens kvartsfyllda och när vi strövar genom byn känns det som att komma till Grebbestad i september.

Campingplatsen är däremot knökfull.

– Ni får kolla själva om ni hittar någon plats och i så fall kommer ni tillbaka hit och skriver in er, säger den unga engelskspråkiga damen i receptionen.

Långliggare som har brett ut sig duktigt trängs med nytillkomna som försöker hitta utrymme för att få ut markisen. Själva hittar vi en liten plätt som vi får hjälpa till att kratta innan den är jämn nog för en husbil. Senare får vi veta att det inte ens är en campingtomt, man håller på att anlägga en liten parkgräsmatta där.

Det tar vi ingen hänsyn till. Vi stannar de två dagar vi tänkt oss, plus en till, och njuter av varenda minut.

Portugal är en lisa för själen att komma till efter Marocko och Spanien. Här finns utrymme åt alla, det råder ingen klappjakt på fricampare och landsbygden är rymlig, precis som portugisernas hjärtan.

När vi har vilat ut efter vårt marockanska äventyr, duschat, tvättat kläder och solat näsan i det chockerande soliga och varma januarivädret känner vi oss mogna för en något större ort än Fuzeta.

Då tar vi bussen till Tavira. Det är en stad som heller inte är känd för något tungt röj precis; det som dominerar staden är dess enorma mängd kyrkor från olika epoker. Men där är så bedårande vackert att man smälter direkt.
Allt är vitt, blått, en snygg stenläggning, en charmig romersk stenbro, ett stort öppet torg, Praca Republica, och ett mindre med prunkande grönska, Praca Dr. Padinha.

När eftermiddagssolen ligger på samlas alla på cafét Pastelaria Anazu på rua Jaques Pessoa intill floden och vänder ansiktet mot värmen. Så här års blir parasollerna stående hopfällda.

Fricamparna har hittat sitt eget paradis i Tavira. På en jättestor grusplan utanför stormarknaden Pingo Doce står åtminstone ett trettiotal ekipage varav många ser ut att ha slagit läger för en längre tid.

På andra sidan en närbelägen bro finns ett annat litet kluster av fricampare som har hittat strandläge. Och allihop har gångavstånd till stans caféer, butiker och restauranger.

I Fuzeta skyltar den lokala ordningsmakten tydligt med att camping bara får förekomma på campingplatsen, men ingen verkar försöka köra bort de husbilar som har tvingats – eller valt – att stanna utanför portarna. Inte så här års i alla fall.

– Om det är lika fullt på sommaren? Inte alls, säger den unga engelskspråkiga damen i receptionen. Då är det helt crazy! Trycket är stenhårt från juli till augusti. Vi tar inga bokningar men det kan löna sig att ringa ett par dagar i förväg och kolla läget.

Det ska vi göra.