I mörkret utanför ICA

BLOGG

Sitter i husbilen på parkeringen vid Konsum och ICA i Grebbestad. Det är första maj, solen har gått ner och mörkret har lägrat sig. Raggarbilarna kommer och drar en repa ibland med musiken på högsta decibel. Ett gäng aningen överförfriskade grabbar skrålar sig fram över torget. Det är lördag, det är fest. Det är okej. Det är liv. Mer liv än i Skållerud i Dalsland, jag lovar. Och det är mysigt så länge det inte blir värre.

Vi har sällskap av femton andra husbilsekipage. De allra flesta från Sverige, några få från Norge. Trodde det skulle vara tvärtom. En sak är gemensam: samtliga husbilar jag kan se från min plats i vår bil, nio husbilar, är helt mörklagda. Och klockan är bara tio på lördagskvällen. Det var lika mörkt i åtta bilar för en timma sedan.

Jag tror inte att alla redan ligger och sover. En del tittar nog på teve. Vad andra gör vet jag naturligtvis inte. Men jag tror att vi gör ungefär samma saker när vi slår läger; tar en drink, lagar mat (om vi inte äter ute), sitter och äter länge och pratar, kanske läser, ser på teve.

Och vi som inte dragit för gardinerna ser vad som händer runt omkring oss. Raggarbilar som sagt, hundrastare, ungdomsflockar, en ensam person på väg nånstans, ett par som hånglar sig fram över asfalten. Vi har ännu inte dragit för våra gardiner. Margareta sitter och skriver på sin dator och jag på min. Det är full insyn i vårt rullande hem. Inget spännande alls för andra att se. Och vi kan se ut.

Jag tycker det är tråkigt att det är mörkt i alla andra husbilar. Det får mig att känna mig ensam trots att vi är sexton husbilsekipage här. Känner mig på något sätt utestängd. Löjligt, javisst. Men ändå. Varför först parkera nära varandra som för att söka skydd och gemenskap och sen stänga för?

Vi drar inte för gardiner och persienner hemma förrän vi går till sängs så varför skulle vi göra det här? Lite av tjusningen med att åka till Grebbestad och parkera mitt i smeten är ju att se folk. Så tycker jag. Och respekterar naturligtvis att andra tycker annorlunda. Kanske tycker andra att vi inte har någon integritet som visar vad vi pysslar med efter mörkrets inbrott. Kolla då in oss och upptäck att vi förmodligen gör samma sak som du. Dock ser vi inte på teve. Vi har ingen i husbilen, men vi har teve hemma.

Men jag vill ha er här, ni husbilsresenärer runt omkring oss! Det känns som att vi har något gemensamt, en passion för nomadliv. Vill gärna träffa er och prata om upplevelser och resor långt borta och nära. Ska samla mod för att komma till er och knacka på och säga hej. Hinner du före så är du välkommen till Laikan!

 Bobo