Lägenhet i Alanya ger både arbetsro och lyxig avkoppling

ANDRA RESEREPORTAGE

[nggallery id=90]

Avkoppling varvat med intensivt arbete vid datorn – att åka iväg till en bekväm lägenhet i det lyxiga komplexet Panorama Garden i populära Alanya visade sig vara en verklig kombinationssuccé.
Allt medhavt jobb blev gjort som en dans och de underbara omgivningarna gav vila och mersmak.

Jag vaknar med tuppen. Det gör jag varje morgon. Tuppen sprätter omkring i citronlunden nedanför mitt sovrumsfönster ihop med sina hönor och ser ut att ha ett bra liv.
Nu kommer de båda hundarna i kvarteret intill snart att börja skälla på varann, det är morgonens andra återkommande distinkta ljud.

Om jag slår upp ögonen nu vet jag exakt var solen silar in genom fönsterjalusin och träffar väggen.
Jag makar mig tillrätta, lägger mig raklång med händerna knäppta på bröstet och inväntar morgonens ljudmässiga höjdpunkt; böneutropet. Aldrig har jag hört ett så vackert utrop som i Alanya och det börjar i minareten på berget precis bakom oss.
Med finstämd sakral stämma sjunger utroparen ut sin kallelse och den besvaras från berg efter berg i Alanyas dal och smälter till sist ihop i en mäktig kanon som omsluter oss från alla håll.

Efter denna behagliga start på dagen, som skickar mig rakt in i Orienten snarare än till en turistort i Turkiet, är jag redo att pinna ner till bagarn på hörnet och köpa varma frukostbröd. Dessa äter jag sedan på min morgonbalkong ihop med fyllig turkisk yoghurt strösslad med hackade fikon, torkade aprikoser och nötter.
Utsikten från den östra balkongen är magnifik. Den tidiga timmens magiska släpljus ger skimmer åt bergen där bananplantor växer i branta terrasseringar.  Exklusiva sommarhus ligger inbäddade i grönskan och fler är på gång.

Det är också på den här sidan man kan följa det vanliga vardagslivet nere på gatan. Bagarn, vars ljus lyser dygnet runt, och snickarna som håller på med sina dörrar och fönsterbågar, barnen som är på väg till skolan i sina vita och blå uniformer och hundarna som tar en lov runt soptunnan för att se vad natten kan ha fört med sig.
Eftermiddagskaffet på den västra balkongen är en helt annan historia. Då blickar jag ner över Panorama Gardens grönskande poolområde och mina tillfälliga grannar. Vid poolen kan man i lugn och ro bre ut sig i bekväma solstolar, läsa och bada, ta en lunchmacka, koppla upp sig och kolla nyheterna därhemma, boka en massagetimme eller träna på gymmet.

Eller, som i mitt fall, sitta i skuggan och skriva, skriva, skriva, för det är därför jag har åkt hit. Jag behövde få ur mig sex artiklar på en vecka och var i trängande behov av avskildhet och flykt från vardagens vanliga distraktioner. En vecka i en lånad lägenhet i Alanya gjorde susen och nu har jag tid att sitta och reflektera över det lyckade i arrangemanget.
Att bo i lägenhet brukar innebära att man åtminstone känner ett visst krav på sig att ordna sin egen mat. I alla fall ibland. Själv är jag en hängiven matlagare som älskar att botanisera i främmande länders matvarubutiker och torgmarknader men den här gången har jag gett mig tusan på att låta bli. Här ska sparas tid, här ska skrivas, läsas, tänkas och promeneras – ingenting annat!

– Svaret på dina böner är Kipa, tipsar lägenhetsinnehavaren. Stormarknaden som bara ligger tio minuters promenad bort har så många delikata rätter i sin delikatessdisk att du inte behöver närma dig spisen på en vecka annat än för att värma färdigmaten.
Hon har rätt. Kipa håller mig levande hela veckan och när jag inte äter deras färdigrätter går jag ner till strandpromenaden och tar en middag på något av de lågsäsongsöppna ställena. Det gör jag mest för att få röra på mig. Bättre och billigare mat har de på kvarterskrogarna runt hörnet från Panorama Garden.

Promenaden till strandområdet tar kanske tjugo minuter. Fortsätter jag till småbåtshamnen och området nedanför Borgen tar det lika lång tid till. Här landar jag en avspänd lördagsförmiddag när regnet börjar närma sig. Med läsplattan i handen sjunker jag ner bland alla lokala gäster som är här för att äta av den generösa frukostbuffén och läsa tidningen, spela kort, slappa och prata.
Det gör de fram till klockan ett, då scenen växlar blixtsnabbt. Buffén byter skepnad till lunch, de lokala gästerna försvinner på några sekunder och in väller istället tre busslaster med uppsluppna tyska turister.

Jag sitter kvar och fortsätter läsa och avvakta uppehållsväder. De tyska gästerna är på toppenhumör och alla är vänliga och nyfikna, precis så som man vill att turister ska vara.
En dags bilutflykt hinner jag med tillsammans med mina vänner lägenhetsinnehavarna innan det är dags för mig att lämna tillbaka lägenheten och vända hemåt. Utflykten går upp till berget vid Borgen och till en bekväm semesterby med golfbana några mil från Alanya där vi blir sittande i solen på ett charmigt torg och äter sallad och dricker en immig Efes.

Jag blir mer och mer förtjust ju mer jag ser av trakterna runt denna vackra stad och nästa gång ska jag göra mig ledig så att jag kan åka upp på vartenda ett av de lockande bergen som omsluter den. Jag ska kliva upp och fånga morgonens första strålar så fort tuppen väcker mig.

2012-06-13                                                                 Margareta Jonilson