Minns i november den ljuva oktober…

HUSBILSREPORTAGE

[nggallery id=25]

November sänker sig över Europa och vi får ta till färska minnen från vår oktobertripp till Frankrike och Tyskland för att hålla humöret uppe.
Vindruvsplockarna i Alsace gjorde sin sista skördevecka, färskvin stod och bubblade, säsongens nya surkål stod på bordet och utmed de tyska småvägarna stod hinkar med nyplockade äpplen som väntade på att bli köpta.

September och oktober kan mycket väl vinna omröstningen om årets bästa månader för husbils- och husvagnsresor om ens resmål ligger en bit söder om Sverige. Tyskland och Frankrike prunkar och strålar och tillgången på goda råvaror står på sin topp.

Nomadliv hade planerat in en tre veckor lång resa till Frankrike, och då särskilt Alsace, direkt efter bokmässan den 27 september. Den fick ställas in när vår ena hund två dagar före avresan fick en korsbandsskada och behövde ha sina mattar hemma tills han blev bra.

Dock hade vi saker att uträtta därnere, så vi tog resolut lågprisflyg och gjorde en blixtvisit i regionen. Den gav mersmak. Igen. Vi har varit i Alsace många gånger, men inte just vid den här tiden på året, i början av oktober.

Vår favorit-vinleverantör Louis Sipp, med Etienne Sipp vid rodret, bjöd in oss till sina vackra sluttningar i Ribeauvillé för att uppleva den sista veckan i skörden.

”Det är nu allt avgörs”, säger Etienne Sipp och smakar på en druva. ”Det är nu vi får veta hur de hårda regnen i juli och den långvariga värmen och torkan därefter har påverkat våra druvor.”

Många i distriktet spår att 2009 kommer att bli en excellent årgång, andra klagar på låg syrahalt.

”Vädret har slagit väldigt olika på olika ställen”, konstaterar Etienne Sipp. ”På vissa fält har inte druvorna hunnit utveckla alla sina goda egenskaper och då blir en del odlare nervösa och vill använda tillsatser, men det är vi emot. Då är det bättre att bibehålla kvalitén, även om det innebär lägre avkastning vissa år.”

I vindistrikt som dessa innebär september och oktober ett extra uppsving för turismen. Det är svårt att få hotellrum på helgerna och på gågatan genom Ribeauvillé är det tjockt med flanerande människor som ingående studerar varje restaurangs matsedel.

Det är liksom den enda ansträngning man har under en semestertripp till de här trakterna, att nogsamt se till att varje lunch och middag intas på rätt ställe. Inte för att det finns mycket till dålig mat här, men varför nöja sig med en underbar köttgryta när man kan få en super-underbar?

Det alsassiska köket är inte det lättaste och luftigaste de har i Frankrike, men ruggigt gott. Bland hörnpelarna finns baekeoffa, en mustig gryta med tre sorters kött och rotsaker och tarte flambée, ett slags pizza de luxe, som i sin klassiska variant är gjord på tunn deg som täcks med creme fraiche, fläsktärningar och lök. Med tiden har andra fyllningar vuxit fram och den med lök och münsterost är helt sanslös. Choucroute, surkål, med olika tillbehör är också en lokal storsäljare, liksom pajerna tarte a l’ognion (lökpaj) och quiche lorraine (ost- och skinkpaj).

Till efterrätt dunkar man i sig blåbärspaj eller fruktkakan kugelhopf. Har man nu dessutom sköljt ner detta med en halv flaska riesling eller pinot gris är det bara att gå hem och sova middag, all annan aktivitet är utesluten.

En dag höll vi igen med maten (vi tog en lätt frukost) och drog iväg till Tyskland. Det var inte långt. En halvtimme, så var vi i Kaiserstuhl, ett annat vinområde som är extra trevligt i september och oktober. Då har man nämligen traditionen att servera årets färskvin, som här kallas Federweisse, lite varstans. Det kan vara en tillfällig bar som smälls upp i ett garage eller det kan vara i en gränd där ett byalag har slagit sig ihop och blivit tillfälliga krögare.

För att markera att det finns Federweisse att hämta, signalerar man med en påskkvast fylld med fjädrar. Vi antar att fjädrarna från början var vita, men den här gången såg vi fjädrar i alla möjliga färger.

Givetvis måste man smaka färskvinet, som på den franska sidan kallas ”vin noveau”, men det är inget man blir beroende av. Sött och lite jästsmakande. Däremot Zwiebelkuche, lökpajen, kan vi fortfarande hallucinera om.

Som framgår av en tidigare blogg här på Nomadliv, så var vi otroligt nöjda med vår effektiva resa med Ryan Air, men hade vi fått välja hade vi förstås tagit husbilen ner. Vi har hunnit bli stammisar på campingen i Ribeauvillé och tog en promenad dit för att säga hej till Isabelle Drescher, den extremt språkbegåvade campingvärdinnan. (Hennes senaste språk är danska. Inlärt enbart genom den täta kontakten med campingplatsens många danska gäster.)

”Vi läser om lågkonjunkturen varje dag, men för campingens del har detta varit ett rekordår”, säger Isabelle och sveper med handen över den praktiskt taget fullsatta campingplatsen.

Så här i vinskördetider är även ställplatsen vid Ribeauvillés vinkooperativ  fullpackad. Den ingår i France Passion och har all service utom el. Både campingplatsen och ställplatsen ligger helt centralt, och på cykelavstånd från Ribeauvillé finns säkert tio charmiga byar till som väntar på att bli utforskade.

Vi är inte förvånade över att Alsace är den enda landsbygdsregionen i Frankrike som har större inflyttning än utflyttning.