Naturmåleri och gula maskiner turistmagneter i Arvika

-Sverige, HUSBILSREPORTAGE

[nggallery id=13]

Rackstadsmuseet och Oppstuhage är värt en egen resa, men kombineras förstås väldigt väl med Klässbols linneväveri. Och skulle karln i bilen konstra går det att skicka honom till Arvikaverkens fordonsmuseum för att titta på lastbilar och gula maskiner.

När Göran Persson under sin statsministerperiod ibland fick skadestånd för att hans ansikte hade utnyttjats i reklamsammanhang gick skadeståndspengarna alltid till samma ställe: Rackstadmuseet i Arvika.

”Ett fantastiskt museum”, sa Göran Persson och fick antagligen ytterligare några tusen svenskar att skynda till den vackra museimiljön i Arvika.

Rackstadmuseet är bara en av attraktionerna i kulturområdet Taserud. Här finns också bildhuggaren Christian Erikssons ateljé och bostad Oppstuhage och hela Eriksson-klanens ursprungsbostad Nytomta.

På Nytomta deltog Nomadliv i en guidad visning som genomfördes av Böret Palm, dotter till Christian Erikssons bror Ola, sommaren 2008 då man firade 150-årsminnet av Christian Erikssons födelse.
Brödernas far Erik Olsson var upphovet till den starka konst- och snickartradition som lever i Taserud. Han drev firman E Olssons Möbelsnickeri, där fyra av hans fem söner lärdes upp.

Och vi pratar inte om några vanliga pinnstolar här.
– Både Ola och Christian Eriksson skickades efter lärlingstiden ut i Europa för att lära sig avancerat snideri och ornamentik, berättar Böret Palm. Christian blev borta i tio år och hann även med fyra års utbildning vid konstskolan Beaux Arts i Paris.

Christian Erikssons storhet låg framförallt i hans förmåga att skulptera människokroppen och mänskliga ansiktsuttryck. Han började tidigt avbilda människor, men hade ont om modellmaterial. Men brorsan Ola hade ju flera söta flickor som gick att använda.

– Jag minns att min syster Karin suckade när hon blev uppmanad att sitta för sin farbror och sa ”Jaja, en får väl sitte still och sprete mä tära…” (tårna).

I Paris träffade Christian den vacka Jeanne Tramcourt som han tog med sig hem till Taserud, där han efter giftermålet med Jeanne byggde dem en kombinerad ateljé och bostad, Oppstuhage. Oppstuhage stod klart 1896 och paret bodde där bara två år innan flyttlasset gick till Stockholm.  Bildhuggaren behövde ha tillgång till en större marknad och fler modeller.

I Stockholm kom Christian Eriksson snabbt in i kretsarna kring Konstnärsförbundet, där han träffade Gustav Fjaestad och hans Maja. Det nygifta paret sökte bostad och ville som så många andra konstnärer runt förra sekelskiftet ut i naturen.

Christian Eriksson tipsade dem om Oppstuhage där Fjaestads bodde en period innan de skaffade sig egen bostad i trakten. Snart följde andra unga konstnärer: Björn Ahlgrensson, Fritz Lindström, Bror Lindh och Ture Ander.

Så skapades det som skulle bli Rackstadkolonin, en grupp konstnärer med egna personliga uttryck var och en, men också ett gemensamt stråk av naturmåleri i impressionistisk anda och ett återkommande suggestivt skymningsljus.

Gustav Fjaestad är kanske den mest kände med sina vinterlandskap. En begåvad kvinna som Maja Fjaestad fick förstås inte utvecklas fullt ut som konstnär eftersom Gustav tyckte att hon skulle ta hand om hem och barn.
Istället blev Maja mest känd som inredare och konsthantverkare. Det är till exempel hon som har färgsatt väggarna i Nytomta och det var hon som kläckte idén att gruppen skulle starta en konsthantverksbutik i Arvika.

Dessförinnan hade konstnärerna och hantverkarna – som ofta hade ont om pengar men gott om alster – bytt bort sina objekt direkt mot mat i butiken och brännvin på krogen. Nu skedde affärerna under lite mer ordnade former. Konsthantverksbutiken finns fortfarande kvar inne i centrala Arvika.

Rackstadskonstnärerna hann få berömmelse redan under sin livstid och diskussionen om ett eventuellt museum har egentligen pågått ända sedan 1940-talet. Den tog fart igen under 1980-talet och 1993 stod museet klart, ritat av den nyligen bortgångne arkitekten Rune Falk. Bygget finansierades till stora delar av privat donationer och medel som samlats in av Intresseföreningen Rackstadmuseet, den institution som driver museet än i dag.

Rackstadmuseet brukar dra 20.000-25.000 besökare per år och är tillsammans med Klässbols linneväveri Arvikas största turistmagnet. Till sommaren 2009 byggde man till museet med en mer lättillgänglig museishop än tidigare och förstärkte köket i kaféet, som för övrigt håller mycket hög klass på både miljö och bakverk.

Och som sagt, den som vill se lite tuffare grejer rekommenderas att besöka Arvikaverkens fordonsmuseum som ligger i anslutning till Volvo CE:s hjullastarfabrik. Upphovsmännen bakom det stolta märket BM, Bolinder & Munktell, startade sin verksamhet i Arvika, så här finns djupa fordonstraditioner.

Det givna stället att fricampa på i Arvika är parkeringsplatsen intill Olssons Brygga, med utsikt över Glafsfjorden och tillgång till stans trevligaste restaurangmiljö.