Nu är det vinter hos Nomadliv

BLOGG

[nggallery id=26]

Ibland kan man bara sitta still och resa.
Som nu. På några dagar har vi förflyttat oss från ett gråsunkigt Västsverige till ett praktfullt vinterlandskap, värdigt en klassisk vintersportort!

Och nyss fick vi tillbaka strömmen efter fyra dygns avbrott.

”Oj titta vad härligt, nu kommer kavalleriet”, utbrast Bobo i morse och greppade kameran och slank utomhus i bara fleecekalsongerna.
Det blev några härliga rutor på de allvarstyngda män i kamouflageutstyrsel som sakta rullade fram över vår tomt i bandvagn. Våra räddare, våra hjältar! Eller ja, inte än, inte i morse. Då var vi fortfarande utan ström sedan fyra dygn och började bli lite raspiga i humöret.

Jag får väl erkänna att jag tycker det är lite kul med lättare katastrofer. Jag blir upprymd av överfyllda flygplatser och dygnslånga förseningar. Det skapar en viss gemenskap när alla sitter i skiten samtidigt.

”Jamen nu gör vi ju inte det”, invände Bobo häromkvällen. ”Du ser väl att det lyser i varenda stuga utom vår. Det har det gjort i flera dagar nu.”

Jag vidarebefordrade detta gnäll till min syster som bor i ett hyreshus i Karlstad och ringer till hyresvärden bara det ligger lite damm i trapphuset. Elavbrott vet hon ingenting om.

”Jaså bara hos er?” Hm. Här tänkte hon till i flera sekunder. ”Men du, är du säker på att ni har betalat elräkningen?”

Med såna syskon behöver man inga fiender, eller hur nu ordspråket lyder.

Men goda grannar har vi. Hos dem har vi hämtat vatten, duschat och ätit middag. Vi har en särskild runda för att fördela middagarna och när den inte räcker till får vi till vår förtjusning äta pizza, något som annars är fy-fy vilken diet man än går på.

I går åkte vi och köpte ett dubbellågigt primuskök. Alla bra-ha-grejer av den typen ligger förstås i husbilen som är redigt inlåst i ett garage över vintern.

En gasolkamin hade vi redan. Utan den hade vi varit tvungna att cirkulera bland grannarna även nattetid. Och pannlampor är en självklarhet för oss lantbor. Dock brukar de inte sitta limmade i pannan på oss från klockan tre på eftermiddagen och fram till midnatt.

Flisa, vår lagottotik som börjat få dålig syn, är förtvivlad. Hon har redan problem med starka ljusskällor och fattar inte varför hon istället för ett välbekant – om än suddigt – ansikte möter en strålkastare med hårt led-ljus.

Men nu är allt detta historia. Nu har vi haft elektricitet i flera timmar och tror aldrig mer att den kommer att lägga av. Det som möjligen grumlar den trosvissheten är att bandvagnarna fortfarande brummar borta vid församlingshemmet och att kylan tar ett ännu hårdare grepp om snötyngda träd.

Det är nog bäst att fylla upp termosarna igen och vara redo med stearinljusen. Ha nu ett gott nytt år allihop!!