Men hallå, vad är tio bensinören i dag??

BLOGG

Jag nämner inga namn, men det finns en grottmänniska i vår familj. En relik från den tiden då en liter bensin kostade en krona och ett priskrig om tioöringar spelade stor roll.

Somliga tror att tioöringar fortfarande är värda att åka ett par mil extra för. Eller att våghalsigt invänta den billigaste macken utmed autobahn i Tyskland och därmed riskera soppatorsk.

Jag försöker förklara:

”Men du, hur många kronor tjänar vi på en full husbilstank gånger tio öre? Fem och femtio! Ge mig en Willy’s och jag kan tjäna mer pengar på en enda squash, jag lovar! Eller se äntligen till att äta upp den dyra ekologiska müslin du envisas med att släpa hem innan datumet går ut och den smakar skafferi, så har du tjänat igen det tredubbla.”

Ja, så kan det låta i vår familj.

Men det finns de som är värre. Jag jobbade en gång i tiden ihop med en man som långt tidigare hade separerat från en sambo som jobbade på Ericsson och via företaget hade ett rabattkort på ett bensinbolag.

Eftersom den före detta sambon inte hade bil tyckte min arbetskamrat att han kunde behålla kortet, trots att detta arrangemang ständigt skapade irriterade diskussioner med exet runt månadsskiftena.

Rabatten? Sex öre per liter. Mannen ifråga bodde i centrala Stockholm och körde sin gamla Saab högst tjugo mil per månad.

Räkna på den ni.

Margareta

Skäl att inte blogga

BLOGG

”Blogga varje dag så får ni fler besök på Nomadliv”, låter det ofta. Nänä, aldrig! Säger jag fortfarande.

Jag har inte nog mycket intressant att säga för att det ska räcka till en daglig loggbok. Det är det inte många andra som har heller.

I dag blev jag så oerhört glad för att bloggen inte fanns på Barbro Alvings tid, Bang. Som jag alltid har älskat Bang och hennes journalistik och kåserier genom åren! Mamma Pittjos uppläsning av Bangs årliga kåserisamling varje jul var en högtidsstund. Det som gjorde julen värd sin särställning på året.

På senare år har jag läst publicerade delar av Bangs brevväxling och rodnat lite lätt av genans. När hon inte publicerar sig i tidningar eller böcker är det ganska mycket hörru och sörru och jädrans lajbans alltså.

Inget konstigt alls. Tänk vilken massa trams och halvtaskigt språk mina vänner är utsatta för i brev- och e-mailform. Men det är där, det. I mer publika sammanhang försöker jag ändå hålla en viss språklig nivå och  allmänintresse.

Det som hände i dag var att jag gick in på Carina Rydbergs blogg Boktipset. Det finns nästan inte ord för hur viktiga Carina Rydberg böcker är för mig och har varit i många år. Jag går ständigt och väntar på nästa. Jag tycker också att hon i allmänhet gör bra ifrån sig i intervjuer på teve.

Och det är ju som de brukar säga på bokbloggen Bokhora: ”Våra författaridoler blir aldrig bättre än de är i sina böcker. Det är alltid en risk att intervjua dem.” Ändå tycker jag att Carina Rydberg håller bra i de flesta pratsammanhang.

Men när jag gick in på boktipset fick jag hålla med Bokhora. Carina Rydberg blev en helt vanlig människa, nej ännu värre, en helt vanlig bloggare. Med ett rätt vardagsslarvigt språk och en massa hafsigt utkastade åsikter om det ena och det andra. Där blev det ett snabbt fall från piedestalen.

För en så meddelsam människa som Bang föreställer jag mig att det hade varit svårt att stå emot bloggen. Och det är omänskligt att kräva att ens en så välformulerad människa som hon hade varit det varje dag, i kommentaren av alla livets trivialiteter.

Så grattis Barbro Alving! Du slapp slarva till det och är fortfarande helt enastående i svensk journalistik och kåserikonst!

                                                                           Margareta

Jag och min läsplatta

BLOGG

Många protester fick jag höra när jag deklarade att jag funderade på att köpa en läsplatta.

Typ: ”De är inte färdiga än.” ”Det är ett virrvarr av standarder.” ”Det blir bara dyrare att köpa böcker digitalt än i pappersform.” ”Du kan lika gärna läsa böckerna i din mobil.” Och så vidare.

Så jag gick och köpte en läsplatta. Och jag älskar den. Detta är i sanning ett redskap för campare och andra resenärer!

En fjärdedel, ibland ännu mer, av mitt packutrymme i resväskan på långresor brukar bestå av böcker och då får jag ändå ofta komplettera med någon engelskspråkig bok innan jag återvänder hem. Eller amerikanska nyhetsmagasin som Newsweek och Time, för de brukar finnas överallt.

Men på den franska landsbygden, där finns sannerligen inga böcker eller tidskrifter på något annat språk än det inhemska och min franska fungerar för att beställa mat och konversera taxichaufförer, sedan tar det slut. Att läsa böcker på franska är inte att tänka på.

Alltså var det snudd på gudomligt när jag denna gång kunde sitta uppkopplad på campingen i Ribeauvillé och ledigt tanka över nya böcker från Stadsbiblioteket i Göteborg. Tre böcker i veckan får man låna och de ligger kvar i datorn i 28 dagar.

Och de tar inte slut! Det går alltid att få tag på de senaste böckerna utan att behöva stå i kö för dem. Anne Holts ”Frukta inte” lånade jag på själva utgivningsdagen. Därefter klämde jag i med Catarina Wennstams ”Alfahannen”, även det en relativt ny utgivning, samt dessvärre Liza Marklunds senaste skitdeckare som jag redan har förträngt namnet på. Men vilken tur att jag inte hade betalat för skräpet ändå, eller slösat dyrbart packutrymme på det.

Givetvis kommer vårt digitala läsande att utvecklas mycket mer än så här, givetvis måste utbudet av böcker bli större och standarder samordnas och priser sjunka.

Framförallt måste digitaliseringen av biblioteken ut på vischan. Är det någonstans vi behöver smidig tillgång till litteratur är det i Mellerud, inte ska man behöva skaffa lånekort i Göteborg för den saken.

Men jag är redan frälst, halleluja! Nu är det en ny vecka och jag har tre nya böcker att tillgå!

Margareta