Motorsågsmassaken i Sparra

BLOGG

Egentligen, innerst inne, är jag en trädkramare. Jag kan hålla långa brandtal till försvar för ett enda enstaka träd, och när pappa fick för sig att ta ner den tusenåriga tallen (nåja, men hög och ståtlig är den) ute vid vår förra sommarstuga bara för att han var sur på alla kottar den alstrade, så hotade jag med att inte komma till hans begravning om han gjorde verklighet av den illvilliga planen.

Jag kan tala länge och väl om hur oåterkallelig en fällning av ett femtioårigt träd är, och hur in i helvete mycket man kan ångra sig när källan till svalkande skugga är borta och inte kommer igen förrän om ett par generationer.

Och hur hela mikroklimatet på en gräsmatta kan förändras i ett slag, och vad kan inte det föra med sig av nya pigga ogrässorter och vem vet vad??

Så jodå, jag är de stora, mäktiga furornas och björkarnas bästa vän nästan jämt.

Men säg den som kan stå emot trycket från en nyinköpt motorsåg.

”Men du, den där spetiga stammen gör ju ingen större nytta, eller vad säger du? Ska vi inte ta den med?”

Så där låter det hela dagarna i Sparra just nu. Tillbaka från flera veckors resa i Frankrike kom vi hem till ett snöfritt och upptorkat landskap. Och kunde klarögt se hela förödelsen efter vinterns tunga snötryck. Bara på vår tomt, som visserligen är stor men inte särskilt rik på träd, finns trasiga trädstammar och brutna grenar så att vi har ved för ett par år framöver.

Detta klarar vi inte med handsåg, inte ens med röjsågen”, konstaterade vi tungt och åkte in till Svens Såg och fick tag på en begagnad elektrisk kedjesåg. Lagom fruntimmersaktig.

Ja, så nu har vi snart ett kalhygge runt hela oss. Det är otroligt roligt att sätta motorsågen i nästan vad som helst. Surr, surr, och på ett litet kick är man igenom.

Grannen Joakim, som uppmuntrade oss till detta inköp, visste precis vad han gjorde. Vi har nämligen ingen vedpanna själva och behöver bara lite ved att grilla med i sommar. Men grannen eldar med ved.

Nu är dealet att Jocke kommer med stora motorsågen och traktorn och fäller den gigantiska björk som har hängt som ett hotande damoklessvärd över vårt rangliga garage hela vintern och nu är helt körd i toppen. Mot denna prestation får han ta all ved han kan utvinna ur björken – samtidigt som han slipper ödsla tid på att kvista av trädet. För det gör ju vi med ett glatt tjoho nu när vi har en kedjesåg!

Fram till detta evenemang får vi nog låsa in sågen.

Margareta

Uppgraderad tisdag

BLOGG

Jag har alltid haft en speciell relation till tisdagar. I skolan var schemat alltid som värst på tisdagar och torsdagar, men medan det hörs redan på namnet att torsdagar är mörka, långa och tråkiga, så är ordet tisdag det ljusaste i hela veckan. Nästan bländande ljusgult, faktiskt.

Man är fortfarande någorlunda pigg och optimistisk på tisdagar och har bara behövt flytta över ett par ”att-göra-punkter” från måndag till tisdag. Man räknar med att hela veckoplaneringen ska hålla, nema problema.

Å andra sidan är det allt rätt långt till nästa helg, så det känns alltid trevligt med ett tidigt litet break så här dags i veckan. Söndagen och måndagen var ju vit, så varför inte köpa hem lite god fisk och korka upp ett trevligt vitt vin?

Längre tillbaka i tiden, när jag var anställd, hade vi faktiskt tisdag som redaktionens partykväll. Tunga onsdagar följde, minns jag dovt. För att inte tala om torsdagarna.

Fast generellt får jag nog säga att tisdagar har varit en ouppmärksammad dag i veckan, jämfört med alla de andra. Det är ändring på den punkten nu. Två gånger inom loppet av några veckor har två av varandra oberoende källor pratat om ”tisdagsvin”.

Den första källan uttryckte sig så här angående kvalitetsnivån på ett ”all inclusive”-vin på en krog i Dubai:

– Det är inget höjdarvin, men tänk dig en tisdagskväll framför grillen därhemma och du tar fram en box rött. Den nivån är det. Okej, men inte mer.

Nästa källa var en väninna som provade vin ihop med oss i Alsace nyligen. En pinot gris fick omdömet ”ett typiskt tisdagsvin”, som om begreppet redan var helt etablerat. Och visst, alla vi andra förstod ju precis vad hon menade. Inget man plockar fram till piggvaren på fredagskvällen, men till pastan på tisdag.

Uppgraderingen då? Nu har vi ju utnämnt tisdagen till den tydligaste vardagen i veckan, vad är det för fint med det?

Jo, dels enades vi och de vinprovande väninnorna om att det nästan är roligare med ett bra tisdagsvin än ett märkvärdigt helgvin.

– De där fina vinerna blir man så rädd om, konstaterade väninnan. Man går där och laddar, och till sist inträffar den där firardagen då man äntligen får korka upp och så är man så upptagen av just detta att man knappt känner vad vinet smakar. Nej, fram för fler tisdagsviner!

Och i söndagens Svenska Dagbladet skriver Andres Lokko i sin krönika att medelålders manliga författare ”tar sig an kärlek som världens äldsta tonåringar” och det är inte menat som beröm.

Lokko lyfter fram humorn och ömheten i motsvarande kvinnliga författares sätt att beskriva kärleken och utnämner Ulf Lundell till ny partiledare i ett parti som skulle kunna kallas Maskulint Initiativ, inte heller det menat som beröm.

Så här avslutat Andres Lokko sin krönika:

”Kärleken där mäts inte i humor. Inte i skrattet, intimiteten eller hur man står ut med vardagen. I Maskulint Initiativs manifest är istället den viktigaste punkten att återstoden av livet ska levas utan tisdagar, utan snabbmakaroner.”

Synd. För annars har vi några bra vintips till makaronerna.

Margareta

Nu börjar campinglivet!

BLOGG

IDAG, kära vänner, började årets campingliv! Eller rättare sagt campingplatslivet. Vi har visserligen varit ute med husbilen i över en vecka redan, plus att vi hann med en snabbis till Värmdö precis före påsk, men det är först nu, med tjugo plusgrader utanför dörren, vi kan sjunka in i den där sköna camping-letargin.

Plocka fram campingstolarna och vända dem mot eftermiddagssolen, slå upp ett glas välkyld pinot gris från bästa vinhuset i Alsace, ta fram senaste Siri Hustvedt-boken och bara slappna av.

Någon fick för sig att vi skulle pinna iväg till ett jobb i Berlin i morgon bitti, men fortsätter det så här med sol och värme i vår favoritby Ribeauvillé i Alsace så får nog Berlin vänta en dag till.

Å andra sidan kanske en cafésittning i ett vårvarmt Berlin också kan duga. Vi får se.

Det är det som är själva meningen med livet i husbil. Att man får se.

Här i Ribeauvillé har campingen varit fullpackad hela påsken. Redan vid vårt första stopp i Kehl, den tyska delen av Strasbourg, begrep vi att säsongen var i full gång. Vid sextiden på kvällen susade vi in som absolut sista bil på ställplatsen vid Vattentornet, som rymmer tjugo husbilar.

På en restaurang på en av öarna i Petit France i Strasbourg lärde jag mig vad en sallad är i Alsace. En Salade Münster är en gratäng gjord på potatis, rökta fläsktärningar och rikliga mängder münsterost. Och så en liten frisk sallad vid sidan av. Så gick det med den slanka salladslunchen.

Sedan har det väl egentligen bara fortsatt utför på den punkten. Vinrutten i Alsace är ingen riktig bantningskur vare sig för GI:are, LCHF:are eller vanliga kaloriräknare. Mattraditionen här bjuder en salig blandning av kolhydrater och fett. Och den verkliga ”killern” är tarte flambée, eller flammkuchen. En förädlad pizza med supertunn botten, ingen tomatsås men däremot crème fraiche, små rökta fläsktärningar och lök som grundrecept.

Ni fattar ju. När jag tänker efter kanske vi ska kasta oss i väg till Berlin fortast möjligt!

Margareta