Vi har en ny styrväxel!

BLOGG
Tak 0328_1

Ja, här åker vi omkring med en splitter ny styrväxel. Känns härligt!
Det är ju inte som att ha bytt till några fräcka fälgar i aluminium att glänsa med, eller som att ha bytt till skönare madrasser för bättre sovkomfort.
Nej, en styrväxel är onekligen en rätt anonym bildel. Tills den går sönder och man inte kan svänga vänster längre.

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men faktum är att alla rondeller i Sverige och kontinentala Europa kräver att man svänger vänster. Bara ett exempel där det är jättebra om man kan göra ett rattutslag som sträcker sig längre än till klockan elva.
Och det kan vi alltså göra nu igen!

För den som ännu inte har låtit sig imponeras av den upptaggning vi har gjort, så kan vi berätta att den kostade 19.300 sek inklusive bärgning från motorvägen i Frankrike.
Se där, vi bangar minsann inte för att kosta på oss!

Och för den språkvetgiriga kan vi avslöja att det vi har bytt heter la crémaillère de direction. Är det inte härligt när man får lära sig nya saker?

Margareta

Långweekend med rattlåsning

BLOGG
Baume-les-Dames_8158_W

Just när vi trodde att mardrömmen var över… Så tog det riktigt hus i helsike!

Ibland chansar man bara när kvällen kommer och ögonen börjar bli grusiga.

”Vi svänger in till Besancon och ser om det finns någonstans att stå över natten”, sa jag impulsivt efter att ha konsulterat kartan.

En halvtimme senare rullade vi äntligen ut från denna bedrövliga håla, som inte bara är ångestskapande ful och nedgången, utan dessutom var i en enda röra på grund av att Tour de France-cirkusen är på väg dit om ett par dagar.

Vi fortsatte sammanbitet till lilla söta Baume-les-Dames, där vi lirkade oss in till en ställplats vid en liten gråsörjig å. Har regnat mycket här och gör fortfarande.

När Bobo skulle ta sista svängen in till en bra ruta låste sig ratten. Totalt. Helt omöjligt att rubba den åt vänster.

Helt oväntat var det inte. Styrningen började visa tecken på ovilja redan när vi låg och motorbromsade oss ner i tio procents lutning i hårnålskurvorna från Andorra ner till Roussillon, men vi bestämde oss för att ta det väldigt vackert och försöka komma till Tyskland innan vi åkte in till verkstad.

Nu står vi istället i Baume-les-Dames och vet att bärgaren kommer att släpa oss tillbaka till ruskiga Besancon och där väntar tre dagars helg (nationaldag på måndag) och därefter ett Tour de France-inferno.

Men dagens ”Näbben i kläm, jajajemensan”-kommentar är ändå: Vilken jädrans tur att rattlåsningen kom några meter från en ställplatsruta och inte i en hetsig rondell eller på motorvägen!

 

Margareta

Plötsligt bara händer det… del 1

BLOGG
Burg-Madame7999_W

Efter en rätt arbetsam nedstigning från Andorras högsta höjder och ner till beskedligare altituder var vi lite slitna och sökte nattvila. En bomkörning hade fört oss ut på en boskapsväg med himmelska ängder, men väääldigt smal vägbana.

Den blev inte bredare när vi fick möte med en fyrhjulsdriven bil vars förare ångade av kvällens middagsvin. Och avecen.

Nå, han förklarade i alla fall hur vi skulle vända, så vi tog oss många mil längre västerut och många hundra meter längre ner över havet. Vi tangerade en ort som heter Bourg Madame och letade desperat efter vila.

Och så dök denna viloplats upp bara sådär. En restaurang som såg måndagsstängd ut, men inte var det, och mittemot hägrade en parkeringsplats på en jätteyta som var avsatt för bussar och en körskola för blivande bussförare.

Vi drog handbromsen intill en körskolebuss och gick in på restaurangen. Och blev serverade en middag med… hrm, en typ av lever som är väldigt politiskt inkorrekt men otroligt god ihop med sin lökmarmelad och grillat bröd, därefter tunna skivor av grillat ankbröst med roquefort- respektive karljohanssås och garanterat hemkörda pommes och en delad ile flottante, det vill säga en mjuk maräng som simmar i en sjö av hemgjord vaniljsås.

Till kaffet bad vi om en ”trevlig liten calvados” och jag svär på att jag betonade liten. In kom varsin bassäng med äppelbrännvin. Bobo räknade ut att hon kunde fylla kaffekoppen (ja, alltså en espressokopp, men ändå) fyra gånger med calva innan den var slut. Och då var vi det också. Slut.

”Men medames, ni ska ju bara ta er över gatan och ut till er husbil”, sa hovmästarn tröstande och sa gonatt.

Och så blev det.

                                                                                                           Margareta

Urartat? Knappast!

BLOGG
Maeght_6480_W

I förrgår var det högtidsdag; besök vid Fondation Maeght i St Paul de Vence ett par mil från Nice. Museet kom till stånd tack vare att modern konst, som av nazisterna ansågs vara ”urartad”, förbjöds i Tyskland redan 1933 och senare i alla ockuperade delar av Europa.

Nu när Sverigedemokraterna intar samma ståndpunkt i sitt kulturpolitiska program känns det viktigare än någonsin att njuta av och stödja den fria konsten.

Ett utförligt reportage från Fondation Maeght är under produktion under en markis på campingen i Vence och kommer att publiceras i Nomadliv #3. Tålamod!

Margareta