Bryggplats vid Rhône

BLOGG

St-Vallier6368_W

Klockan är exakt 22.14, jag befinner mig i St-Vallier vid Rhônes strand och har precis konstaterat att det är totalt stilla på floden. Inte alls som på Rhen där pråmtrafiken går tät och man känner att det är en riktig transportled.

Här vid Rhône ser vi inte ett liv i vattnet. Inga fritidsfiskare, inga kajakpaddlare och ingen nyttotrafik. Förrän en minut efter att vi snusförnuftigt har konstaterat dödläget på Rhône. För då jädrar får vi svar på tal. Då kommer Viking Heimdal skridande förbi och hon måste vara minst hundra meter lång. Ser egentligen ut som ett flytande parkeringshus, men vi tror att det är hytter vi ser, inte p-platser.

Härligt, då är floden levande trots allt. Själva har vi hittat en parkeringsficka som ligger så nära vattnet att jag för en stund blev lite sjösjuk när jag stod vid spisen.

Vi har haft en lång dag på vägen och lite grinigheter kring dieselpåfyllning och franska stormarknadstappar som inte alltid tar utländska betalkort. Klockan närmade sig nio och vi hade precis bestämt oss för att fortsätta till Valence för att hitta vilken plats som helst, eftersom vi då bara skulle ha någon timme kvar till en omvittnat bra camping i Beaume de Venise nästa morgon. En god utgångspunkt för utflykter till trevliga vinbyar, hade vi förstått.

Stämningen var inte precis på topp runt niosnåret, men vi hade i alla fall kunnat fylla dieseltanken och lyckats koppla upp oss med vårt nya franska bredband för att flytta pengar mellan konton (så att vi kunde betala fulltankningen), så den värsta faran var avvärjd.

Och så svängde vi bara runt ett hörn och denna vackra lilla pärla på N7, där Rhône plötsligt uppenbarade sig efter många mils bortavaro, och där susade vi ledigt in till en fri parkeringsruta där vi nu har så nära kontakt med floden att jag står i köket och lagar mat utan att se trottoaren utanför fönstret. Jag ser bara det lätt grönaktiga vågskvalpet i Rhône, som om vi stod på en brygga, och blir lätt grönaktig själv.

Fast med en lika stadig som snabb måltid med en fantastisk minutbiff och lite uppfräst spätsle med vårlök och crême fraiche gav sjösjukan med sig. Nu gäller det bara att inte bry sig för mycket om när husbilen svajar till i luftdraget av lastbilarna som dundrar förbi.

Man får helt enkelt försöka betrakta det som en vaggning.

Margareta

Vandring eller inte?

BLOGG
Vogeserna_4136_W

Vi tänkte att  #3 av Nomadliv, som kommer ut i slutet av augusti, skulle ha ett avsnitt om vandring. Men nu har vi kommit fram till att vi inte ens vet vad en vandring är.

Är en tur i skogen på 5-6 kilometer en vandring? I så fall vandrar vi varje dag, fast vi trodde att vi gick ut på en hundpromenad.

”Det är när man tar med sig matsäck”, hävdar Bobo. ”Då känns det i alla fall lite märkvärdigare än en hundpromenad.”

Eller handlar det om längden på gåendet? Eller tiden det tar? För några veckor sedan ställde vi husbilen på Hovfjällets parkering där vi efter snösmältningen var garanterat ensamma. Efter en stillsam natt packade vi en kaffe- och smörgåsmatsäck och tog det spår som vi trodde var omkring 6-7 kilometer.

Det slutade på drygt nio kilometer och tog oss 3,5 timmar. En rejäl träning inför senare äventyr i en terräng som går lika mycket upp som ner.

Nu ligger vi i slagläge för att attackera Vogeserna. I morgon parkerar vi i den, enligt ryktet, fantastiskt fina ställplatsen i Munster i Haut-Rhine och testar någon av de leder som Isabelle på campingen i Ribeauvillé har tipsat oss om.

”När människor som bor nära kusten åker till stranden för att få svalka åker vi upp i bergen och den skuggande skogen”, säger hon.

Annars är klimatet i vårt kära Alsace extremt gott just nu. Soligt, klarblå himmel och lagom svalt så fort man går in i skuggan. Vogeserna med fransk matsäck låter riktigt bra.

Margareta

Nummer 2 är på väg

BLOGG
André med nr 2_1425_W

Nu rullar det på som det ska både på redaktionen och med distributionen. Limbindningsmaskinen (vad sägs om den ihopskrivningen?) på tryckeriet krånglade och försenade tidningen en dag men det är problem på mininivå.

André Hoberg är en av våra trevliga säljare och han är mycket nöjd när han jämför trycket med de lösa sidorna som hänger på redaktionens väggar. ”Det är inte svårt att prata för den här varan” säger han och tillägger att det är rena nöjet att tala med husbilsentusiaster i telefon hela dagarna.

Aldrig hade vi kunnat ana att Nomadliv skulle göra sådan succé. Nummer ett blev helt slutsåld i början av maj och detta nummer har vi tryckt tre gånger så många av.

Nu reser vi ut med husbilen och gör nya reportage till kommande nummer. Vi ska dela med oss av resan här på hemsidan och på Facebook så klart.

Kanske ses vi där ute. En riktigt fin husbilssommar önskar vi er alla!

Bobo Jonilson

Nomadliv #1 on the road!

BLOGG
_DSC3468_W

Tro’t om ni vill, men nu är det senaste utskicket av Nomadliv #1 på väg ut i landet. Till alla våra prenumeranter som har satsat på ett välmatat magasin där allt det roliga man kan göra med en husbil  är i fokus.  Men som också typ har trott att vi bara försvann eller att hela upplagan brann upp eftersom ingen som beställde tidningen efter 31 mars har sett röken av den.

Vi på Nomadliv ber återigen tusen gånger om ursäkt för fördröjningen och lovar att vi har lärt oss vår läxa. Ni som har varit med från nummer ett har nummer två i lådan runt mitten av juni, så nu duggar det tätt med bra läsning! Eller läsning och läsning. Då skulle ni se bilderna… Nåt så vackert som svenska landskap på sommaren!

Men ändå åkte vi till ostronstaden Cancale i Bretagne och sörplade både skaldjur och belgiskt öl en sån där sommar. Och det ångrar vi inte, tvärtom! You’ll see!

För att inte tala om hur enkelt och inbjudande det är att resa med husbil i charmiga och gästfria Grekland. Våra korrar på plats avslöjar allt!

Jaja, nu stoppar vi där.  Egentligen skulle vi bara berätta att ingen prenumerant bör behöva vänta längre än till början av  nästa vecka  innan första numret av Nomadliv dimper ner i brevlådan. Och tvåan följer i mitten av juni.

Mer om innehållet i nummer två ska vi berätta väldigt snart. Välkomna!

Margareta Jonilson, chefredaktör