Singapore suveränt för snabba stopp

ANDRA RESEREPORTAGE

[nggallery id=39]

Singapore är den eviga mellanlandningsplatsen. Världens bästa ställe att stanna på ett par dagar. Om och om igen.

Singapore är den eviga mellanlandningsplatsen.
Världens bästa ställe att stanna på ett par dagar.
Om och om igen.

En hel veckas ledighet i Singapore skulle bara leda till rastlöshet. Det finns inte nog mycket att fördjupa sig i för att det ska räcka så länge.
Men som mellanlandningsplats, gärna med ett par extra nätter på både ut- och tillbakaresa, är stan perfekt.

Sydostasien är en tummelplats för den som vill något mer än stränder och hav. Här är det bara att välja och vraka bland exotiska platser och äventyr. Själva har vi mest gjort nedslag å yrkets vägnar.

Det har varit spännande att tränga längst in i regnskogen på Kalimantan och det var uppmuntrande att ta sig levande tillbaka från en långpromenad på Surabayas vältrafikerade gator. Det kändes lite märkvärdigt att klafsa runt i kolgruvor i Halong i Vietnam under värsta regnperioden.

Men efter den sortens strapatser är det också som skönast att komma tillbaka till civilisationen – och då är det nästan alltid Singapore vi kommer till.
Rena, präktiga, praktiska och välordnade Singapore.
Med världens bästa flygplats och noll trafikstockningar.
Singapore med mat från världens alla hörn, ofta vällagad av någon med renskrubbade händer och pinfärska råvaror.
Och där man bara behöver kunna engelska för att göra sig förstådd.

En singaporebaserad fransman jag träffade i jobbet för något år sedan konstaterade att Singapore knappast är någon tuff skola att gå i för den utlandsstationerade.

– Jag brukar säga att Singapore inte är verkligt, det är ett Disneyland för rika utlänningar. Jag måste ta ungarna till helt andra ställen för att lära dem om världen.

Känslan av nöjespark förstärks när vi, som den här gången, besöker Clarke Quay. I den lokala gratistidningen har vi just följt en omröstning om vilken av kajerna runt Singapore River som är bäst. Den gamla inarbetade Boat Quay med sin blandning av turistfällor och trevliga barer och sina påfrestande inkastare?

Eller den mer nyexploaterade Clarke Quay på andra sidan North Bridge, där restauranger och barer är trendigare och dyrare och saknar inkastare?

Boat Quay är vi redan bekanta med, så vi går till Clarke. Det första vi möter är en nöjesattraktion som är som ett slags omvänd bungyjump som slungar folk rätt upp i luften och låter dem hänga där och studsa en god stund.

Det är ett fasligt skrikande och slamrande och brötande med musik och stora grabbgäng som tävlar i ölhävning. Och visserligen slipper vi inkastarnas tjat, men å andra sidan får vi en bitter smak i munnen när vi ser de lättklädda damer som alltid cirkulerar i dörröppningen till restaurangerna och pubarna.

Vi flyr raskt tillbaka till det gamla invanda Boat Quay och tar en match med inkastarna istället. Vi har gjort vårt val i omröstningen.
Fast här blir det bara en snabb drink innan vi fortsätter över till andra sidan floden, till vårt favorithak Indochine.

Den vietnamesiska krogen vid Raffles Landing Site har hållit ställningarna som ett av Singapores bästa slapp- och tittställen i flera år nu. Det är inte så konstigt. Nedsjunken i en flätad fåtölj i kolonialstil kan du sippa på en iskall drink blandad i utomhusbaren, lyssna på levande jazz och låta blicken löpa runt flodens stränder och se hur det färggranna glittret från Boat Quay speglar sig i vattnet och lite längre till vänster byts ut mot spegelbilden av burgna bankpalats i strikt skyskrapearkitektur.

Indochine är stället dit möhippor och premiärfirande teatersällskap kommer, men också välskräddade affärsmän med viktiga gäster. Och turister med plånbok i innerfickan eller handväskan istället för nylonpåse runt halsen. I det dåsiga mörkret som lägrar sig vid åttatiden på kvällen blir alla lika vackra.

Ett mått på Singapores rikedom torde vara att man håller sig med luftkonditionering utomhus. Fast på Indochine nöjer man sig med fläktar som håller den värsta tropiksvettningen borta från pannan och överläppen.

Det givna drinktilltugget är färska vietnamesiska vårrullar med jordnötssås och kycklingfärsklubbor på sockerrör, doppade i limesås.

Efter ihärdigt utprövande har vi kommit fram till att bästa hotelläget i Singapore är runt Bugis Junction på Victoria Street. Då är man redan mitt i smeten av Raffles och den ombyggda klosterträdgården Chijmes som nu rymmer en mängd barer och restauranger.

Men samtidigt har man härifrån också nära till Little India åt ena hållet och bara något längre till Chinatown åt andra. Den som gillar att promenera behöver inte ta tunnelbana, buss eller taxi särskilt ofta i Singapore. Har du bara tid på dig och står ut med att svetten forsar över kroppen så fort du rör dig utomhus så är Singapore en promenadvänlig stad.

Och det finns gott om mat- och vätskekontroller. Ölet Tiger flödar ständigt från iskalla öltappar och det finns alltid några läckra tuggor av mat från vilket hörn av världen som helst att tillgå.
Kinesiskt förstås, och singaporeanskt. Koreanskt kök, japanskt, vietnamesiskt, italienskt, franskt, malaysiskt, för att inte tala om indiskt av alla sorter. Och libanesiskt. Och så vidare.
Vi har inte hittat några svenska köttbullar men annars finns det mat från de flesta delar av världen i denna knutpunkt i Asien.

Ett bra ställe att pröva olika sorters mat och dryck på är någon av alla food courts som finns. En av de mest välsorterade och brusiga är Maxwell Foodcourt i Chinatown. Här kan du plocka ihop rätter från olika stånd och sedan gå och sätta dig vid ett bord och pröva alltihop.
Detta är också ett förhållandevis billigt sätt att kolla in maten i en stad som annars inte är känd för budgetpriser.

Fast det kanske allra roligaste med Singapore är att inte bara maten, utan även människorna utgör en frisk blandning. Visst är singkineserna i majoritet, men man har liksom ingen känsla av att någon folkgrupp överhuvudtaget ”äger” stan och att de andra bara är där som besökare eller invandrare på obestämd tid. Singapore verkar tillhöra alla som vistas där, tillfälligt eller för gott.

Och det är kanske ingen tillfällighet. Reglerna för bosättning i Singapore är hårt styrda av myndigheterna. Varje etnisk grupp kvoteras in i bostadsområdena efter strikta regler. Resultatet har blivit en fredlig och behaglig mix.

Det går inte att missa att shopping är en av huvudsysselsättningarna i Singapore. För oss som är nordiskt byggda finns inte mycket att hämta på klädfronten. Marknaden vänder sig mest till späda asiater.

Men vår senaste kamera, en Nikon D 200, köpte vi för 4.000 kronor mindre än hemma. För den som normalt betalar moms på sin elektronik, dvs alla som inte använder prylarna i tjänsten, blir vinsten ännu mycket större.

Men vi har också åkt på en och annan smäll, så numera är vi noga med att kolla priserna på Dustin eller Pricerunner innan vi går till Sim Lim Square eller Mustafa Center och handlar.
Mustafa Center i hjärtat av Little India har fasta priser vilket kan kännas skönt, men å andra sidan kan man ibland komma under deras priser om man svettas och prutar nog länge på Sim Lim Square.

Raffles då, säger du. Ska man inte gå till Long Bar på anrika Hotel Raffles och dricka Singapore Sling? Kan man väl. Själv rusade jag dit vid mitt första stopp i Singapore för några år sedan. Det såg inte alls ut som i de gamla filmerna. Kunde lika gärna ha varit på en ”irländsk” bar i Karlstad en fredagskväll runt löning. Stimmigt, grabbigt, massa jordnötsskal på golvet och svindyra drinkar. Men adressen äger ju, som kidsen skulle ha sagt.

Nej, vi trivs nog bäst på de färgstarka gatorna kring Bugis Junction där det går att få utmärkt mat från i stort sett vilket land som helst till mycket måttliga priser. Vietnamesiska Madame Saigon hör till favoriterna. Missa inte deras limejuice.

Eller på smågatorna strax bakom Boat Quay där vi äter på till exempel Thai Smile och får en brakmiddag med en massa rätter för en hundring och så några iskalla Tiger på det.
Avslutar gör vi i China Town, möjligen på en fransk vinbar på Ann Siang Road eller någon av barerna på Club Street. Här är det tillbakalutat och inte lika högljutt som i resten av stan.

Frukosten nästa morgon tar vi på det singaporeanska landmärket Ya Kun Kaya Toast. Kaya är en ”marmelad” gjord på kokos, grädde och smör som smetas riktligt på en rostad brödskiva och serveras med lösstekt ägg och filterkaffe. Mer lokal mat är så kan man inte få i detta land.