Trist Trier blev trevligt

-Tyskland, HUSBILSREPORTAGE

[nggallery id=43]

Ställplatsen är vinterödslig och ful, Moselstranden är skräpig och vår promenadväg in till city kantas av porrbutiker och nedgångna barer,
Vi börjar så smått skissa på rubriken ”Trista Trier”, men då hittar vi till stans charmiga torg och en vinprovningsbar och blir genast gladare.

Trier ligger i den södra änden av Moseldalens vindistrikt. Åker man Moseldalen är det lämpligt att åka mellan Trier och Koblenz. Det gjorde inte vi. Vi kom från Frankrike och skulle egentligen till Konz, en liten tråkig industriort en dryg mil söder om Trier.

Som bas hade vi bestämt oss för att ha Trier. Visserligen hade jag ett lite jobbigt minne därifrån. När jag i förhistorisk tid åkte runt i folkabuss råkade vi köra in på torget i Trier mitt under pågående vinfestival.

Folk fick flytta sina vinstånd för att hjälpa oss ur knipan. När det var gjort drog vi snabbt därifrån med förlägenhetens rodnad blossande på kinderna.

Men jag hann uppfatta att torget vi våldförde oss på var pittoreskt och jättetyskt, och så visste jag att Trier är Tysklands äldsta stad, grundad för tvåtusen år sedan och att den har något med Karl Marx att göra. (Han var född där, visade det sig.)

Alltså räknade vi med att Trier skulle vara en trevlig bas att utgå ifrån under våra dagar i Moseldalen. Och vi fick ju rätt till slut.

På turistbyrån hänvisade de oss till vinprovarställena Das Weinhaus mittemot Karl Marx-huset och Cum Vinum nära prästseminariet. Vi hamnade istället på en sylta vid torget Hauptmarkt. Där kunde man ta in sex små deciliterglas med Moselvin och pröva mot varann.

Efter att ha tömt allihop till hälften hade jag fått nog. Torra Moselviner – som i det här fallet – är så sura att man får uppstötningar. Och halvtorra törs jag fortfarande inte testa efter tonårens plågsamma Moselblümchenupplevelser.

Men inte långt från Trier ligger bryggeriet Bitburger som gör ett öl med bett i, så kvällen klarade sig fint.

Sevärdheter i Trier är framförallt Hauptmarkt-torget och alla gamla korsvirkes- och andra charmiga hus som omger det. Ett landmärke är Svarta Muren, Porta Nigra, som byggdes tvåhundra år före Kristus och fortfarande står på benen.

Karl Marx-huset lockar förstås många, liksom leksaksmuseet mitt i stan.
Och för den shoppingsugna bör nämnas att porslinstillverkaren i Villeroy & Bosch har sin fabrik i de här trakterna och en mycket välsorterad butik på god adress i Trier.

Bästa krogbesöket gjorde vi mot alla odds på ”vår” sida av stan, på fel sida Mosel och halvvägs uppe i ett industriområde. Där bjöds vi på en överdådig måltid på Hotel Eurener Hof, ett oerhört varmt, rustikt och inbjudande ställe som var knökfullt en måndag i februari.

Kött grillat på ett galler i lokalen var största slagnumret, men här fanns en så diger meny att välja från att vi blev sittande en halvtimme innan vi hade bestämt oss.

Mätta tog vi oss tillbaka till husbilen till fots. Den hade vi parkerad på en ställplats intill Mosel, ett fult parkeringsfält av betongsten, men med ett bra läge ungefär tjugo minuters promenad från Hauptmarkt.

Från mars till oktober finns en rad närbelägna campingplatser att tillgå, och den slingrande dalgången mellan Trier och Koblenz är nog världens mest ställplatstäta område.

Där ska vi slingra oss fram nästa gång vi kommer till krokarna. Det måste ju finnas bra Moselviner också, bara man får titta nog djupt i nog många glas.