Framme i Agadir och värmen

Börjar du få smak på att pröva språnget till Marocko?

Du är inte ensam. Vi får massor av frågor om hur det är resa i det nordafrikanska landet.

Här fortsätter vi dela med oss av stopp vi kan rekommendera.

Agadir möter oss med sol och värme.

Det är i mitten av januari och solen flödar, men kvällarna är mörka och bistra. Vi bestämmer oss för att fortsätta från ostronstaden Oualidia till Agadir så fort som möjligt och ta de lite nordligare delarna på hemvägen.

Väl framme vid Atlantica Parc Imourane strax norr om Agadir har vi fått en plats paxad åt oss av goda vänner som långligger på campingen. Vår tanke är att träffa dem i ett par dagar och sedan åka vidare, men vi blir tunga i gumpen och blir kvar i två veckor(!) Umgås med den lilla svenskkolonin om dagarna, tar soldränkta hundpromenader utmed stranden, tvättar och får en heltäckningsmatta inlagd i Grållan.

Camping Terre d'Ocean ligger ytterligare en bit norr om Agadir och har en strålande utsikt över Atlanten.

I ett par omgångar åker vi in till Agadir, som i dag har nära 300 000 invånare, och att döma av alla byggen som är på gång blir det många fler. Agadir känns i princip som en europeisk stad, och det är här vi fyller på vårt förråd av vin och öl.

Fulparkerar med plåtisen

Campingen som låg mitt i city i är nedlagd och de talrika poliserna i stan är inte nådiga mot husbilar som brer ut sig, men vi har ju vår lilla plåtis på 5,40 så vi snikar oss in på lite olika parkeringar och kan övernatta utan tjafs. Det går bussar från Atlantica Parc Imourane också, men tidtabellen är inte alltid så pålitlig.

I Agadir är det lätt att fastna på strandpromenaden med dess pärlband av caféer och restauranger, men vi får kunnig guidning till de mer vardagliga kvarteren längre upp i stan av makarna Kraft som har varit i Marocko ett tjugotal gånger. Kerstin Kraft hittar en bra frissa till sig och vi hittar en hundtrimmare till Cheeta. Är man ute i flera månader måste man ta itu med vardagsrutiner också, inte bara glida omkring i solen.

Vi köper apelsiner och clementiner säckvis.

Köper apelsiner i säck

Vi äter billigt, inhemskt och bra vid flera tillfällen och har det kalasbra. Bara att gå och handla i storköpen Carrefour och Marjane här fyller en med en stilla lycka. Paprikan kostar fyra dirham per kilo (ungefär lika många kronor) och reflexmässigt tror vi att det är euro – vilket hade varit fullt rimligt det också. St Pierre-fisken, vit, fast och filéad, kostar motsvarande 80 kronor kilot. Vi frossar i fisk och grönsaker och köper citrusfrukter i trekilospåsar på lokala marknader.

Mot Atlasbergen och öknen

Efter Agadir ska vi österut. Vi vill upp i Atlasbergen och ut i Sahara.

På vägen dit gör vi ett stopp i den närmast medeltida befästa staden Taroudant. Innanför ringmuren här verkar tiden ha stannat för flera hundra år sedan. De flesta tar sig fram med åsnor, och byggnaderna är otroligt slitna. Här glömde jag bort mig och gick iväg till torget i mina tajta träningsbyxor och en tröja som inte gick ner över låren.

I Taroudant var det inte riktigt comme il faut att gå i tajts.

Jag kunde lika gärna ha gått naken, så uttittad blev jag, särskilt av kvinnorna. Men det är också enda gången på hela resan det känns lite obekvämt att vara (felklädd) europeisk turist; i övrigt blir vi enbart vänligt bemötta vart vi än kommer.

Marockos Trollywood hägrar

Flera av de husbilsåkare vi har träffat på vägen har tipsat om staden Ouarzazate, Marockos Hollywood. Eller ja, Trollhättan. Här finns flera filmstudior där stora produktioner har spelats in, särskilt sådana som utspelar sig i pampiga ökenmiljöer, som Cleopatra, Ben Hur och Gladiator. Även många av scenerna i serier som Homeland och Game of Thrones har byggts upp här.

På Hotel Oscar i Atlas Studios kan vi andas samma luft som de stora filmstjärnorna.

Vi njuter av den vackra vägen över nedre Atlasbergen, får lite lätta snöflingor på vindrutan och inser att nätterna kommer att bli kalla. Ingen fara, vi tar in på Camping Escale à Ouarzazate en bit utanför stan och står på el. Bra dagar fungerar dessutom campingens soldrivna varmvattenberedare, de andra dagarna går det fort att duscha. Väldigt fort.

Bästa biffgrytan!

Den riktigt goda nyheten är att restaurangen på campingen har den bästa bifftaginen vi får på hela resan och det vill inte säga lite. Ett anständigt rödvin har de också. Och priserna … Grytan kostar 85 dirham och en flaska vin 120 dirham.

På campingen i Ouarzazate äter vi bästa taginen, med nötkött och katrinplommon.

Besöket vid Atlas Studios kan absolut rekommenderas och det är lätt att parkera husbilen utanför. Här går förstås också att ta en drink på hotell Oscar som ligger i anslutning till studion och som har huserat stjärnor som Nicole Kidman, Leonardo di Caprio, Brad Pitt och Russel Crowe för att bara nämna några. Lite kul ändå.

Välskött stad skydd mot nomader …

Vi gillar även själva staden Ouarzazate, som byggdes på 1940-talet som ett slags kolonial fransk sköld mot öknens nomadstammar som kom in och störde ron i regionen. Enligt fransmännen alltså. Tänk att nomader alltid ska betraktas som så besvärande.

I alla fall så är Ouarzazate en välvårdad och ovanligt lugn stad för att vara i Marocko. Till och med trafiken är sansad.

Vi blir också helt betagna av den ”extrasol” som ligger någon mil utanför de centrala delarna. Nor I, II och III är den starkaste solfångaranläggningen i världen med sina 1,2 Twh per år som skapas genom ett sinnrikt system av 4 700 speglar. Skenet syns miltals bort som en gigantisk solkatt som man inte kan titta på utan solglasögon.

Ouarzazate är en prydlig stad där till och med trafiken är sansad.

I nästa avsnitt besöker vi en oas och kör offroad i Sahara

Sugen på Marocko? Det finns platser kvar i januari 2024!